Artikeln om vårt förslag om att anpassa äldreboende till äldre som talar teckenspråk kom aldrig upp på nätet så jag har fotat av den, klicka för större bild.


Vänsterpartiet har flera förslag på hur äldreomsorgen ska bli bättre. Vi har bland annat lagt förslag om att det ska finnas äldreboende med teckenspråkig miljö där någon eller några i personalen talar teckenspråk. Vi har också föreslagit att minst ett äldreboende ska hbt-certifieras.

En person som inte hör blir lätt isolerad på ett boende där ingen kan tala teckenspråk. Mohamad Hassan (FP) säger i artikeln att han inte tror på särlösningar utan vill se individuella lösningar. Undrar vad han menar med det. Menar han att när en teckenspråkig person flyttar till ett äldreboende så ska personalen utbildas i teckenspråk? För att den teckenspråkiga ska kunna umgås med andra vid matbordet ska även de andra äldre utbildas i teckenspråk, eller? Det är väl en individuell lösning att den som talar teckenspråk ska ha möjlighet att flytta till ett boende där det finns teckenspråkskompetens och hjälpmedel för teckenspråkliga? Eftersom ett sådant boende dessutom bör anpassas för visuell kommunikation så kan det även vara en bra miljö för vuxendöva som inte behärskar teckenspråk.

Individuell lösning istället för särlösning när det gäller hbt-certifiering, hur menar han där? Ska varje boende där det bor en hbt-person eller där en boende har en son eller dotter som är hbt-person hbt-certifieras? I så fall är det nog dags att hbt-certifiera varenda äldreboende. Något som i och för sig vore bra eftersom en sådan certifiering även förbättrar bemötandet arbetskamrater emellan.

Trots att Mohamad Hassan verkar tveksam till att personer som har teckenspråk som sitt modersmål ska ha möjlighet att bo på ett anpassat boende så öppnar han ändå upp för möjligheten att undersöka behovet och utbilda vårdpersonal i teckenspråk. Det är en liten bit på vägen men löser inte samvaron vid matbordet eller i TV-rummet. När min mormor flyttade in på äldreboende så var det just samvaron i matsalen som mormor uppskattade mest på hela dagen. Så länge hon orkade gick hon dit istället för att få maten levererad till sin lilla lägenhet. Hade hon inte varit hörande och kunnat kommunicera på talad svenska hade det nog inte samvaron i matsalen varit dagens höjdpunkter.

Personal som hjälpligt talar teckenspråk löser inte risken för isolering. Se istället till att det finns boende med i första hand vårdpersonal som talar teckenspråk mer eller mindre flytande (som själva är döva eller hörande barn till döva föräldrar), där det finns möjlighet att umgås med andra och där aktiviteterna är dövanpassade.

Här är en annan kommun som tror att allt går att lösa med individuella lösningar: Bjuv.