Thomas Östros lämnar Socialdemokraternas VU och blir en "vanlig" riksdagsledamot. Jag kommer inte att sakna honom. Visserligen känner jag Thomas sedan långt innan han blev politiker, från den tiden när han fortfarande pluggade och funderade på hur han skulle kunna få in en fot i politiken. Det hade på ett personligt plan varit kul om Thomas blivit partiledare. Då hade jag varit "hej, hur är det"-bekant med tre partiledare. (Lite pinsamt att en av dem är folkpartiets Jan Björklund men vi hade en del med varandra att göra när jag jobbade i Stockholms stad).

Det går inte att komma ifrån att Socialdemokraterna behöver förnya sin ekonomiska politik och jag hoppas att det blir åt vänster. Thomas Östros stod i grunden för en "borgerlig" ekonomisk politik och klarade inte riktigt av kompromisserna i det rödgröna samarbetet. En ambivalens som jag tror påverkade valrörelsen och det rödgröna alternativets trovärdighet.

Det är inte heller förvånande att Östros nu får lämna. Han förlorade striden om partiledarposten och ska S kunna förnya sig krävs att fler än partiledaren byts ut. Lena Sommestad t.ex. uttalade sig för en ny ekonomiskpolitisk talesperson redan i oktober förra året.

Uppsalas kommunalråd Marlene Burwick är besviken över att Thomas lämnar och kritiserar valberedningen. Jag tror att hon uppriktigt är besviken och inte bara klädsamt uttalar sitt stöd för sin egen distriktsordförande. Jag tycker också den socialdemokratiska förnyelseprocessen inte varit helt rak och konsekvent men konstaterar trots allt att man kan inte förnya ett parti om en av de viktigaste personerna de senaste åren sitter kvar. Sedan är det en annan fråga hur mycket partiet verkligen förändrats, nya namn behöver inte innebära en förändring mer än till namnet.