Mer vänster i Uppsala

Ikväll på kommunfullmäktige kommer frågan om Uppsala ska bli en fairtrade city upp. Borgarna säger nej och moderaten Cecilia Forss motiverar det så här till UNT: "Det är en typ av socialism, att tala om hur folk ska bete sig, och det ligger inte i linje med vårt sätt att styra."

På ett sätt har hon ju rätt, rättvis handel syftar ju till bättre arbetsvillkor och att den rika världen ska sluta suga ut och utnyttja den fattiga och det är mer socialism än konservativ nyliberal politik, men att bli en Fairtrade city är inte direkt något steg mot ett socialistiskt Uppsala.

Två ordinarie och två ersättare i Centerpartiets fullmäktigegrupp har deklarerat att de inte kommer att följa sin gruppledare Stefan Hanna. Om han inte följer traditionell centerpolitik kommer de att rösta annorlunda. Även om de tycker att Uppsala ska bli en Fairtrade City så kommer nog beslutet ändå att bli att kommunen inte ska ansöka om att bli en Fairtrade city, eftersom Sverigedemokraterna knappas kommer att rösta för en ansökan.

Tyvärr kommer jag inte själv att kunna vara på fullmäktige och rösta ja till att vi ska ansöka om att bli en Fairtrade city eftersom jag är hemma med flunsa. Flunsan är också skälet till att detta inlägg inte är mer utvecklat.

Nu har Upsala Nya Tidning gjort sitt årliga semletest. Mitt lokala konditori Savoy vann inte det här året, utan fick se sig slaget av Trianon. UppsalaTidningen brukar också testa semlor, dock inte i detta nummer.

För mig spelar det ju ingen roll om semlorna är goda eller inte, jag äter dem ändå inte. Borde kanske göra en mjölkfri semla i år. Bra recept någon?

Vem ska bli partiledare för Socialdemokraterna? Aftonbladet tror att fyra män har flest partidistrikt bakom sig: Thomas Eneroth,  Mikael Damberg, Thomas Östros, Sven-Erik Österberg (inga kvinnor alltså, förutom damen i Damberg) men försök görs för att få Nuder att ställa upp.

Johan Westerholm är en av de socialdemokrater som är bekymrad över tillgången på kandidater. Dags att göra något tycker Martin Moberg som konstaterar att det bara är en månad kvar till extrakongressen. Jag ser att extrakongressen heter Nu förändras socialdemokraterna och funderar på hur det går ihop med gänget som nämns i partiledarsammanhang.

Även om det är de fyra ovannämnda herrarna som har flest nomineringar så behöver ju inte kongressombuden vara överens med sina distriktsledningar. Det hänger alltså på vilka ombud distrikten skickar och vilka som till slut kandiderar. Om nu någon kommer att kandidera mot valberedningens förslag.

Socialdemokraterna i Uppsala har inte varit så järva i sina val av kongressledamöter, man satsar på kommunalråden Erik Pelling och Marlene Burwick samt tidigare ministern Lena Sommestad och kommunfullmäktigeledamoten och tidigare politiske redaktören Peter Gustavsson. Positivt förstås att man valt personer som är mitt uppe i politiken och i kommunalrådens fall i början och inte i slutet av sin politiska gärning. Två vänsterradikala, som jag uppfattar dem, som Gustavsson och Sommestad visar på en välbehövlig radikalisering av sossarna i Uppsala. Kanske är det, trots de tunga politiska meriterna, personer som är beredda att verkligen förändra Socialdemokraterna. Enn Kokk ger från en "vanlig" medlems perspektiv en bra inblick i Uppsalasossarnas arbetssätt.

 HBT-sossen i Stockholm konstaterar att Stockholm huvudsakligen skickar gamla godingar även om ett samarbete bland de yngre gav ett visst resultat. Nu förändras Socialdemokraterna, är rubriken på extrakongressen, och S i Stockholm skickar Maj-Britt Theorin för 15:e gången. Ifrån Stockholm blir det inte mycket förändring.

Många röster höjs för att Lena Sommestad ska ta över som partiledare. Ändå nämns hon sällan i pressens spekulationer. Kanske är det så att jag missuppfattar stödet för henne eftersom jag har lättare att lyssna på ropen från Socialdemokraternas vänsterfalang. När Uppsalasossarna nu valt Sommestad som kongressombud förmodar jag att de inte ser henne som en partiledarkandidat. För sådana är väl inte kongressombud? Tittar jag på Stockholms lista så är min gissning att Sommestad inte har många röster att hämta där. Om det var vi vänsterpartister som fick välja skulle nog Sommestad vara given som ny S-ledare.

En månad återstår. Kommer Socialdemokraterna verkligen att förändras och om de förändras, i vilken riktning kommer de att förändras? Tillbaka till folkrörelsen, solidariteten och åtminstone någon lite tanke om demokratisk socialism eller blir det mer marknadstänk och anpassning till de ur städernas medelklass som hellre röstar med den egna plånboken än med en solidaritetstanke.

Fick idag gårdagens 18minuter i min hand. De har en genomgång av kommunalrådens arvoden/arvodesökningar kopplat till kommunalarbetarnas löner/löneökningar. Det finns ett par faktafel i artikeln som att höjningen skulle vara densamma i krontal oavsett om man har hel- eller deltidsarvodering samt att de använder ordet jobbar, enligt tidningen så jobbar jag t.ex. 68% när det i själva verket är så att jag har en deltidsarvodering men jobbar heltid med råge.

Faktafelen är nu rätt ointressanta jämfört med Stefan Hanna (C) som på tidningens fråga om det är rimligt med så stora löneskillnader mellan politiker och kommunalarbetare  säger: "Det är inte jämförbar med om du står i en kiosk." Förutom nedvärderingen av butiksanställda kan man ju fundera på hur många kommunala jobb det finns i kiosker. Alliansfritt Sverige skriver mer.

När de nya arvodena för Uppsalas politiker fastställdes var Vänsterpartiet det enda partiet i kommunstyrelsen som reservade sig. Vi föreslog att kommunalrådsarvodena skulle knytas till basbeloppet, dvs. 42 800 kr istället för 56 000 kr som det blir när man knyter arvodena till riksdagsarvodet.

42 800 kr är också det en högre lön än vad de flesta kommunalare har och vill man, som Stefan Hanna uttrycker det, bidra till välståndsutvecklingen så borde det inte vara arvodets storlek som avgör om man vill engagera sig politiskt på kommunalrådsnivå.

(Tack till Erik Pelling som visade mig artikeln)

Feministiskt initiativs styrelse föreslår ett namnbyte till Feministerna. "Vi har mognat som organisation och jag tycker därför att det vore bra att manifestera det med ett namnbyte. Det stryker under att vi gått från ett initiativ till ett parti", säger talespersonen Gudrun Schyman till TT.

Först var man ett parti som hette feministiskt initiativ, sedan blev man en förening så att man kunde få föreningsbidrag, därefter blev man ett parti igen och nu är det dags för namnbyte. 2006 ställde partiet FI upp i valet, 2007 när det inte var val sökte man som förening etableringsbidrag för kvinnors organisering och fick 400 000 kr. 2008 blev feministiskt initiativ parti igen. Då sa Gudrun Schyman så här till Politikerbloggen: "Vi sökte pengarna utifrån att vi är en folkrörelse. Sen är vi en organisation som kan, om medlemmarna så vill, bli en parlamentarisk organisation. Vi är en organisation som står på två ben".

Nu kapar man alltså den ena benet och åtminstone Gudrun Schyman konstaterar att FI är ett parti.

Annars är det ju bra att ta bort det svårstavade initiativ från namnet.

Jöran Fagerlund bloggar om ett besök han gjorde på Borås museum. Det fick mig att längta till mitt favoritmuseum Textilmuseet i Borås. Varje gång jag är i Borås, och det är mer sällan än vad jag skulle vilja, försöker jag hinna med ett besök på museet. Jag gillar kläder och textilier och det får man se i stora mängder på textilmuseet. En stor maskinpark finns också med textilmaskiner från textilindustrins barndom (Europas största samlingar av textilmaskiner - ännu i drift). När jag skrev en uppsats om textilarbetare fick jag en specialvisning av maskinerna. Bland annat finns det en maskin som alla arbeterskor försökte undvika, den som arbetade där fick nästan alltid tbc. Om jag minns rätt så sög man skytteln genom väven, hade en person tbc så fick de andra det också. Små barn jobbade med jaquardväveri innan den mekaniska jaquardväven kom.

Nu vävs väldigt lite i Sverige, i takt med förbättringarna för arbetarna så blev tyget dyrare. Istället handlar låter vi arbetare i låglöneländer riskera sin hälsa.

Åter till Textilmuseet (som jag inte tror problematiserar dagens klädtillverkning, i alla fall inte i sina basutställningar). Just nu visas utställningen Svenska formrebeller.  Bilderna på färgstarka kläder från 60- och 70-talet får mig att längta till Borås. Utställningen håller på till maj så jag borde kanske satsa på påsk i Borås.

Efter som jag gillar retro kläder, lägger jag in en bild på mig själv från en väns 50-årsfest förra året. Inte den bästa bilden på mig kanske men klänningen och mönstret är desto bättre. Klännningen är från en av retroaffärerna i stan och skorna kommer från storloppisen i Nora. Klänningen sitter perfekt och har tyg i ett stumt material så den är lite svår att röra sig i, vilket syns på mina försiktiga  och koncentrerade steg nedför trappan.

Den borgerliga alliansen i Fritids- och naturvårdsnämnden beslutade att allt föreningsstöd för lovaktiviteter skulle koncentreras till sommarlovet. Detta sportlov är därför det första sportlovet utan stöd till föreningar som anordnar sportlovsaktiviteter. Vissa föreningar ordnar aktiviteter ändå och så finns det förstås de aktiviteter som anordnas av kommunen själv, som t.ex. på fritidsgårdarna och biblioteken.

En stor skillnad mot tidigare år är att kommunen samlade alla sportlovsaktiviteter på ett ställa, lätta att hitta på hemsidan och om jag inte minns fel också annonserades i UNT. I år finns ingen sådan sammanställning eftersom det inte finns någon satsning på sportlovet.

Tittar man på Uppsala kommuns hemsida så får man på första sidan en länk tips om aktiviteter inom natur och fritid, Naturskolans aktiviteter (som drivs av Upplandsstiftelsen), Uppsala Alpina center (där man gärna får köpa liftkort) och Fjällnora där man kan åka skidor och skridskor.  Söker man på sportlov på Uppsala kommuns hemsida får man förutom ovanstående tips även fram fritidsgårdarnas arrangemang och följande meddelande: 

Under sommarlovet i Uppsala arrangerar kommunens fritidsgårdar, bibliotek och föreningar en mängd aktiviteter för lediga barn och ungdomar.
(Ingen verksamhet arrangeras för sportlov och höstlov under åren 2011 och 2012 från Fritids- och naturvårdsnämnden).

Så högeralliansens har inte bara tagit bort stödet till sportlovet man har också i och med det tagit bort den samlade informationen om sportlovsaktiviteter. Den som vill göra något kul på sportlovet får helt enkelt leta på flera olika ställen, t.ex. här eller här.

Dumsnålt agerande av högeralliansen!

I Norrköping huserar en fotbollsklubb som heter IFK Norrköping. IFK Norrköping lyckades i höstas avancera till allsvenskan. Sist var klubben bara uppe och vände. I Linköping finns en fotbollsklubb som heter Linköpings FC. Klubben har med få undantag legat i allsvenskans topp de senaste åren, allsvenskt guld 2009 och en tredje plats förra året.

Melodifestivalen i lördags utspelade sig i Linköping. Programledaren Rickard Olsson säger i TV att det inte finns fotboll i Linköping, vill man se fotboll måste man åka till Norrköping. Det har bl.a. Aftonbladet skrivit om efter att Rickard Olsson blivit anmäld till granskningsnämnden  för hån.

Det hade kunnat vara ett kul skämt om det inte vore för att IFK Norrköping är ett nytt lag i herrallsvenskan och Linköpings FC är ett etablerat lag i damallsvenskans topp. Rickard Olsson glömde helt enkelt bort att det finns en damallsvenska. Något som för övrigt inte var ovanligt bland Uppsalabor heller när vi hade Bälinge i allsvenskan och Sirius i div 1 (gamla div 2).

Lustigt på något sätt att Aftonbladet lyfter detta. Tidningen är ju själv expert på att skilja på fotboll och fotboll. Att den ena allsvenskan bara heter allsvenskan medan den andra heter damallsvenskan kan tidningen förstås inte göra ngt åt. Men hela tiden måste man påpeka att det är damer, för några år sedan körde tidningen t.ex. med vinjetten "Damfotboll" när fotbolls-VM hade passat bättre. Jag läser inte Aftonbladet så ofta men det skulle inte förvåna mig om tidningen fortfarande har vinjetten Damfotboll så fort det handlar om fotboll som inte spelas av män eller pojkar.

Kolla för övrigt Jöran Fagerlunds Fotboll och damfotboll

Jag fortsätter på kulturtemat ett tag till. Friktioner är en internationell performancefestival som anordnas i Uppsala vartannat år. Idag var det en liten summering från förra året och lite info inför nästa på Uppsala konstmuseum. En bra avslutning på en bra dag. Hann med en hel del skrivande innan jag hade dagens första möte med juryn för årets unga entreprenör. Vi hade många bra nominerade att välja mellan. Resultatet av juryns överläggningar presenteras i mars.

Efter jurymötet besökte jag Aktivitetshuset, en fritidsverksamhet för ensamkommande barn. Det var många ungdomar där och vi pratade med flera om vad aktivitetshuset betyder för dem. För många ungdomar är aktivitetshuset viktigt för att ha något att göra efter skolan. Röda korset har volontärer som läxhjälper och ungdomar som varit lite längre i Sverige blir mentorer för dem som är nyligen flyttat hit. Jätteviktig och bra verksamhet.

Det finns mycket bra för Uppsalas unga flyktingar men mycket kan göras bättre. Det återkommer jag till nästa vecka. Nu ska jag ägna mig åt regionfrågor i två dagar och kommer nog inte att komma åt att blogga.

I lördags var jag på invigningen av isfestivalen, då höll konstnärerna som bäst på att forma isblocken. Nu är konstverken klara och kan beskådas runt om i stan, huvudsakligen i Stadsträdgården. Konstverket nedan heter Fröken Frost och skälet till att jag fotade just den var att det var det enda konstverk som på min rundvandring hade kommit långt nog för att göra sig på bild.

Det är lite för kallt för att gå runt och titta på de färdiga skulpturerna tycker jag men kylan gör ju att de bevaras längre.

Moderaternas partilokal i Uppsala har drabbats av inbrott, bl.a. stals alkohol. Alkohol? Varför förvarar Moderaterna alkohol i sin partilokal? Hänger politik och spritförtäring samman för Moderaterna? Har Moderaterna serveringstillstånd?

Moderata ungdomsförbundet har flera gånger serverat alkohol till minderåriga (bl.a. Helsingborg, Stockholm/Solna, Göteborg, Norrköping) så det kan ju också vara deras alkohol. Även om såväl partiet som ungdomsförbundet förnekat att minderåriga bjuds på alkohol här i Uppsala efter att en av de egna medlemmarna hävdar att hon blivit bjuden.

Hoppas att inte UNT nöjer sig med att konstatera att alkohol stals utan också funderar på varför det fanns alkohol i partilokalen.

Vissa dagar är bara för mycket. Möten från morgon till kväll och endast korta pauser däremellan. Den här veckan var så ända fram till för en timme sedan. Nu blir det lite tid att fundera på politiken och planera för Vänsterpartiet och inte bara representera partiet på möte efter möte efter möte. Visst, vissa möten har väldigt intressanta och gårdagens mingel som representant för kommunen snarare än för partiet var trevligt, men jag har lite idéer och uppslag som jag skulle behöva nysta i och ta reda på mer om. Bloggen blir ju inte heller uppdaterad när tiden inte räcker till.

Tisdagens studiebesök på Uppsala konstmuseum väckte en del tankar. Framför allt funderar jag på varför vi inte sparar och dokumenterer nutida konsthantverk. Museet har en stor samling föremål från Uppsala Ekeby men det ingår inte i museets uppdrag att samla på samtidskonsthantverk. Budgeten för inköp av samtidskonst är också väldigt begränsad.

Jag tycker att man kan se en rak linje mellan bruks- och prydnadsföremålen som tillverkades på Uppsala Ekeby-fabriken och den småskaliga keramikframställning som Uppsalas konsthantverkare ägnar sig åt. Titta t.ex. på Mari Simmulsons fat, skålar och tavlor med kvinnoansikten, t.ex. Beata, och jämför med Marie-Lousie Sundqvists lertavlor.

Konst är inte bara platt på papper, konst kan också göras i lera. Konst är inte bara det som görs i en upplaga eller en numrerad upplaga, konst är också det som görs i onumrerade upplagor och som säljs i konstnärens egen ateljé.

I fredags blev jag intervjuad om bristen på förskoleplatser. Nu har inslaget sänts i TV4. En sak som jag sa men som inte finns med i inslaget är att man måste ha lite luft i planeringen. Så som alliansen gjort där man ökat gruppstorlekarna från stora grupper till jättestora grupper är alldeles fel. Däremot kan man planera så att grupperna är så små att det finns möjlighet att ta in något eller några barn till om prognosen slår fel.

Cecilia Forss lovar att åtgärda planeringsmissarna. Undrar om det finns någon skäl att tro på henne den här gången. 
Fria Tidningen rapporterar för övrigt om Vänsterpartiets motion om att avskaffa vårdnadsbidraget och satsa på förskolan: http://www.fria.nu/artikel/86796

Inom bara några minuter nåddes jag av nyheten om alla starka beundrasvärda kvinnor som nu lämnar eller lämnat oss. Stina Sundberg, en av grundarna till Feministiskt initativ, dog igår efter en tids sjukdom. Skådespelaren Lena Nyman dog i dag, även hon efter en tids sjukdom.

En kvinna som inte dött och som förhoppningsvis har många år framför sig är Alice Åström, Vänsterpartiets vice ordförande. Alice har meddelat att hon lämnar posten som vice ordföranden och slutar med rikspolitiken. Det är kanske en naturlig följd av att partiet förlorade det riksdagsmandat som Alice hade.

Det är naturligtvis stor skillnad på att lämna ett uppdrag och att dö men jag kommer att sakna Alice i vänsterpartiets topp, jag kommer att sakna Stina som den starka feminist- och hbt-kämpe som hon var, Sverige behöver fler feminister - inte färre, och jag kommer att sakna Lena som var en underbar skådespelare.

Det finns fattiga barn i Uppsala. När vi rödgröna i januari 2010 i en debattartikel skrev att mer än var tionde barn i Uppsala lever i fattigdom fick vi på nöten av Centerpartiets dåvarande kommunalrådskandidat Stefan Hanna. Så här skrev han bl.a. i en kommentar: "Darifran till att vi har en djup fattigdom i Sverige ar politisk retorik. Vi ar alla fattiga i jamforelse med Ingvar Kamprad. Bjud garna med mig att besoka fem av de fattiga som ni beskriver i er artikel, sa skall vi hjalpas at att finna vagar for att stotta dem battre."

Nu är Stefan Hanna kommunalråd för Centerpartiet och tillhör majoriteten. Jag hoppas att han tar Rädda barnens nya rapport på allvar och inser att det finns fattiga barn i Uppsala. Fortfarande lever vart tionde barn i Uppsala i ekonomisk utsatta hushåll (10,4%). Fram till 2007 minskade barnfattigdomen i Sverige och Uppsala men 2008 bröts trenden. Rädda barnen menar att det är följderna av den ekonomiska krisen. Det troliga är att barnfattigdomen därför ökat i  takt med krisen. Det går att se under 90-taletskrisen då barnfattigdomen ökade för varje år fram till 1997.

Enligt Rädda Barnens fattigdomsindex räknas barn i familjer som har låg inkomststandard eller har försörjningsstöd (socialbidrag) som fattiga. Låg inkomststandard definieras som inkomster som inte täcker skäliga levnadsomkostnader.

Vi är alla fattiga i jämförelse med Ingvar Kamprad och vi har ingen barnfattigdom om man jämför med Sudan. Så låter retoriken från de borgerliga. Tur att det finns människor, som Susanna Alakoski, som står på barnens sida. Och tur att det finns människor som påpekar för Hanna Kjöller på DN att Sverige visst har ratificerat Barnkonventionen och att det faktum att det är värre någon annanstans inte kan innebära att vi inte ska arbeta för förbättringar.

Debatten om ensamkommande barn på kommunfullmäktige i måndags var intressant. Framför allt för att folkpartisten Anders A Aronsson som är ordförande i nämnden för barn och unga sade sig vara öppen för att hitta en lösning för att ensamkommande barn som fyller 18 inte ska förflyttas till flyktingförläggning där de kan bli sittande i flera år utan studier eller arbete.

Migrationsverket betalar kommunens alla kostnader för att ta hand om ensamkommande barn. Barnen får bo bo särskilda boenden, har rätt till en god man och studier. En del av dessa barn får avslag på sin asylansökan. I väntan på avvisning kan de ändå bo kvar i den kommun där de placerats och fortsätta med sin skolgång. När de fyller 18 slutar migrationsverket att betala kommunens kostnader. För många ungdomar innebär det att de tvingas flytta till flyktingförläggning. Det finns exempel på ungdomar som suttit på flyktingförläggning i flera år utan sysselsättning i form av arbete eller studier.

I Uppsala är det hittills 20 ungdomar som blivit myndiga efter att de fått avslag på sina ansökningar om permanent uppehållstillstånd. Tio av dem har med hjälp av släktingar eller vänner kunnat fortsätta bo utanför flyktingförläggning medan tio tvingats flytta till flyktingförläggning (eller "valt" som Anders A Aronsson uttrycker det). Med tanke på att flyktingar får 1100-2100 kr i månaden till sin försörjning finns det inga andra alternativ än förläggning om man inte hittar någon privatperson som står för ens boende och en del levnadskostnader.

20 barn i Uppsala har fått avslag på sin ansökan om permanent uppehållstillstånd. 20 barn riskerar därför att förflyttas till flyktingförläggning på sin 18-årsdag om inte Uppsala kommun är beredd att stå för boende. Av humaniära skäl är det naturligtvis bättre för dessa ungdomar att få fortsätta i den miljö som de levt de senaste åren, fortsätta umgås med sina vänner och få avsluta sin skolgång. Om de senare avvisas till sitt ursprungsland är deras förutsättningar att få ett bra liv så mycket större om de har en bra skolgång. Skulle ungdomarna p.g.a. ändrade förhållanden eller p.g.a. att ett överklagande går igenom få permanent uppehållstillstånd i Sverige är deras förutsättningar för att få arbete så mycket större om de slipper flera år på flyktingförläggning och avbrutna studier.

Även om Anders A Aronsson inte lovade något i fullmäktigedebatten så har i alla fall min interpellation om ensamkommande barn som får avslag på PUT-ansökan lett till att majoriteten fått upp ögonen för problemet och uttalat sig villig att hitta lösningar.

Interpellationen kan läsas här.

Den här dagen började med ett frukostmöte hos Lärarnas riksförbund. Vi fick bland annat en genomgång av Trender i skolpolitiken med underrubrik Kampen mellan kunskap och fostran. Intressanta fakta som t.ex. kritik mot skolans kunskapsfokus och betyg (1977- borgerlig regering), Lustbegreppet betonas framför kunskap ( 1978 - borgerlig regering), Strävansmål, blockbetyg, centrala kunskapsmål avvecklas (1994 - borgerlig regering) samt lite mer fakta som mest handlade om lärarutbildning och skolans organisation (diverse socialdemokratiska regeringar). Vilka regeringar det var som gjorde dessa saker, som Lärarförbundet var kritiskt till, sades inte. Inte så konstigt kanske med utgångspunkt från den sista punkten: "00-talet Jan Björklund påverkar utvecklingen" eller, som de uttryckte det muntligt, såg utvecklingen och gjorde något åt det.

Intressant uttryckt av ett fackförbund, man menar att det räcker med att konstatera att Jan Björklund påverkar utvecklingen, som om han vore någon slags skolans messias. Det är väl inte helt fel om han tar ansvar för tidigare borgerliga regeringars felplanering av skolan men mycket tyder på att han kommer med nya felplaneringar. Mycket av det han gör baserar sig på åsikter som inte stöds av forskning.

Ett fackförbund får väl ta vilken ställning de vill men frågan är om man når så långt i sin fackliga kamp med den här  typen av partipolitiska hallelujauttalanden.

- - -

Hade jag inte bloggat om detta så hade jag med all säkerhet bloggat om Rädda Barnens fattigdomsrapport som kom idag. Några som har bloggat är Politik och Poesi och Ulla Andersson. När jag tillsammans med mina rödgröna kolleger använde statistiken från den förra rapporten negligerade den riksbekante Stefan Hanna detta och hävdade att barnfattigdom bara var politiskt retorik.

Skolfrågor ur ett annat perspektiv än LR-toppens kan man ta till sig på bloggen LR:radicals