Nu höjs röster för att det är dags för Maud Olofsson att avgå som Centerledare. Hetast i diskussionen om efterträdare är Annie Johansson, åtminstone bland dem som kräver Olofssons avgång nu, men enligt Aftonbladet så har Olofsson en plan för vem som ska efterträda henne, Anna-Karin Hatt.

Det troligaste är väl att Maud Olofsson planerar sin avgång (vilket det spekulerades i redan i juni förra året) och i och med det lyfter fram Hatt. De som vill se en annan partiledare går därför ut och kräver avgång samtidigt som man för fram en annan kandidat. Det är inte kravet på avgång i sig som är det viktiga utan att föra fram en annan kandidat. Detär något som Alliansfritt funderar på.

Den här typen av spel för gallerierna och utnyttjande av pressen är intressant. Jag önskar att jag var mer insatt i turerna bakom Jens Holms och Jonas Sjöstedts utspel om Vänsterpartiets partiledare. Jag vet ärligt talat inte om det finns någon dold agenda i mitt eget parti och vilka eventuella partiledarkandidater som lurar i vassen.

För en tid sedan utsågs Rosanna Dinamarca till ny vice partiledare för Vänsterpartiet. Ofrånkomligt så börjar man då tänka på henne som möjlig framtida partiledare. Något som jag tror är helt klart är att om Dinamarca ska kunna bli partiledare för Vänsterpartiet måste hon bredda sig från att idag huvudsakligen ägna sig åt skolpolitik till att även kunna andra områden. I Flamman lämnar hon vissa sådana öppningar men deklarerar att hon hoppas kunna fortsätta arbeta med skolfrågor som hon brinner för.   

Partiledarturbulens i S är över, nu återstår C och V. Göran Hägglund kritiserades för ett  tag sedan men nu är det tyst. Är locket på eller har kritiken tystnat?