Inget inredningsintresse i förorten
Press om press är alltid kul. DN hade i sin senaste bostadsbilaga en artikel om ett par i en vindsvåning i Stockholm. De lagar mat på sin teppanyakihäll, har byggt två terasser och två bastur, köper sin kryddpasta i Peking och vin direkt från en sydafrikansk gårdsherre samt ångrar att de inte gjorde sin walk-in-closet större, nästa ska få plats med en divan. Artikeln är skriven helt utan distans och har upprört och roat många. Roat i betydelsen att den är så distanslös att den förefaller vara satir. Prankmonkey har skrivit ett inlägg DN, Teppanyakihällen och jag.
Inlägget säger allt om artikeln, som för övrig finns att läsa här: Vindsvåningar har blivit ett sätt att leva. Satir på artikeln har också gjorts, Andrahandsetta i närförort har blivit ett sätt att leva.
Idag hade Studie Ett i P1 ett inslag om artikeln där bl.a. en redaktör på DN Bostad blir intervjuad. Det är uppenbart att DN Bostads syfte är att beskriva bostadssituationer som inte är uppnåeligt för de flesta människor. Man skulle ju kunna tycka att det är mer intressant med inrednings- och bostadsreportage som ger alla människor tips om inredning. Allra mest upprörande är när redaktören säger att man gärna skulle skriva om bostäder i förorten men att det inte går för att det inte finns inredningsintresserade i förorten. Där avslöjar han sin syn på vad han anser vara inredningsintresse. Inredningsintresse hör ihop med pengar och möjlighet att köpa dyra inredningsprylar, när DN Bostad får bestämma.
Kvällspressen brukar inte vara mycket att hänga i julgranen men när den har inredningsreportage har den en bättre ingång, ofta åtföljs reportagen av förslag på liknande inredning i olika prisklasser.
På Facebook kan man diskutera artikeln i gruooen om Erics och Ninas vindsvåning:
http://www.facebook.com/pages/Eric-Ninas-vindsvaning/165419416804470
Det är rätt kul när en artikel i gammelmedia börjar leva sitt eget liv på nätet, via kommentarer, Facebook, Twitter och bloggar. Efter ett tag blir artikeln i sig en nyhet, vindsvåningen har förutom Studio Ett även tagits upp i Kvällsöppet. Sociala medier fungerar, den unkna överklassartikeln fick en och annan läsare att sätta morgonkaffet i halsen men tack vare sociala medier deltar fler i diskussionen och diskussionen utvecklas till att handla om klass, regeringens politik och inredningsideal.
Inlägget säger allt om artikeln, som för övrig finns att läsa här: Vindsvåningar har blivit ett sätt att leva. Satir på artikeln har också gjorts, Andrahandsetta i närförort har blivit ett sätt att leva.
Idag hade Studie Ett i P1 ett inslag om artikeln där bl.a. en redaktör på DN Bostad blir intervjuad. Det är uppenbart att DN Bostads syfte är att beskriva bostadssituationer som inte är uppnåeligt för de flesta människor. Man skulle ju kunna tycka att det är mer intressant med inrednings- och bostadsreportage som ger alla människor tips om inredning. Allra mest upprörande är när redaktören säger att man gärna skulle skriva om bostäder i förorten men att det inte går för att det inte finns inredningsintresserade i förorten. Där avslöjar han sin syn på vad han anser vara inredningsintresse. Inredningsintresse hör ihop med pengar och möjlighet att köpa dyra inredningsprylar, när DN Bostad får bestämma.
Kvällspressen brukar inte vara mycket att hänga i julgranen men när den har inredningsreportage har den en bättre ingång, ofta åtföljs reportagen av förslag på liknande inredning i olika prisklasser.
På Facebook kan man diskutera artikeln i gruooen om Erics och Ninas vindsvåning:
http://www.facebook.com/pages/Eric-Ninas-vindsvaning/165419416804470
Det är rätt kul när en artikel i gammelmedia börjar leva sitt eget liv på nätet, via kommentarer, Facebook, Twitter och bloggar. Efter ett tag blir artikeln i sig en nyhet, vindsvåningen har förutom Studio Ett även tagits upp i Kvällsöppet. Sociala medier fungerar, den unkna överklassartikeln fick en och annan läsare att sätta morgonkaffet i halsen men tack vare sociala medier deltar fler i diskussionen och diskussionen utvecklas till att handla om klass, regeringens politik och inredningsideal.
Kommentarer
Trackback
