Vi kallar oss inte kommunister men samarbetar gärna med dem, är rubriken på ett ledarstick i dagens SvD.  Ledarskribenten Maria Eriksson men att när Vänsterpartiets "biståndsorganisation Vänsterns internationella forum reser till Colombia för att idka demokratibistånd är det det oreformerade marxist-leninistiska partiets träningsläger" säger det en hel del om partiet. Rubriken säger väl rakt ut vad hon menar.

Vad Maria Eriksson inte säger är att ordföranden för Vänsterns internationella forum, Ann-Margarethe Livh, blev fly förbannad när hon fick veta att pengarna gått till ett "träningsläger". VIF blev förda bakom ljuset och har krävt tillbaka pengarna. Det säger väl en hel del det också?

Sedan till frågan om varför Vänsterns internationella forum samarbetar med kommunstiska partier i andra länder. I Europa står kommunismen för ett odemokratiskt och totalitärt samhälle à la Sovjet. För människor i länder utanför Europa kan kommunismen stå för något mer positivt. En viktig del av VIF:s internationella arbete är också att öka respekten för demokratiska och mänskliga fri- och rättigheter. Om VIF vill arbeta för kvinnors rättigheter så kanske det kommunistiska partiet är det mest lämpade i just det landet.

För lite över ett år sedan var jag i Nepal. Ett land som då styrdes av en koalition mellan det största partiet som var ett kommunistiskt maoistiskt parti (som tidigare förde gerillakrig), det näst största partiet som också var ett kommunistiskt parti och flera små partier, även högerpartier i opposition mot det tidigare styrande kungatrogna partiet.

Folk i Nepal var besvikna på regeringen som man menade inte agerade som en kommunstisk regering. De jag talade med menade att de drev en annan politik  och bara kallade sig kommunistiska för att få folkets röster. De var inte mycket bättre än kongresspartiet, förutom att de avsatt kungen och nedrustat armén. Framför allt var man mycket besviken på det icke-maoistiska partiet, som därför tappat röster till det maoistiska partiet.

Det jag vill säga med det här är att det i några länder kan finnas partier som kallas sig kommunistiska men driver en politik som ligger långt från den kommunism som vi dömer med våra Sovjetglasögon. Självklart ska Vänstern inte samarbeta med totalitära kommunistiska partier men Vänstern måste använda lämpliga kanaler för att kunna arbeta med demokratiska och mänskliga fri- och rättigheter. Partiet i Colombia missbrukade VIF:s förtroende, det var inte rätt kanal.

Även Johan Westerholm har bloggat.