Idag är det 65 år sedan min farfar dog. Jag har tänkt blogga om farfar ett par gånger, formulerat inlägg i huvudet och ibland skrivit ned dem men jag har alltid raderat dem. Vem bryr sig om min farfars död?

Jag har alltid vetat att farfar "försvann" under den nazistiska ockupationen av Ungern. Sedan tonåren har jag vetat att han arresterades och förmodligen sändes till ett koncentrationsläger. Jag har länge tänkt försöka ta reda på hans öde under tiden sökt på hans namn i olika databaser på internet. För lite över ett år sedan fick jag en träff. En man med hans namn och hans uppgifter fanns plötsligt på nätet. Dödsdatumet var den 3 mars 1945 och födelseuppgifter stämde, rätt datum och rätt födelsort. Jag  skrev till arkivmyndigheten och fick de uppgifter som fanns i arkiven.

Nu kan jag pussla ihop hans liv de sista månaderna. Så därför skriver jag nu om Mauthausen, Gusen II, Bergkristall, utrotning genom arbete och olika relevanta datum men jag raderar det igen. Min farfars sista tid i livet kan inte beskrivas i ord och när jag ser de ord som jag försöker beskriva hans liv med så kan jag inte låta dem stå kvar. Kanske för att de inte passar i den här bloggen eller kanske för att jag själv inte klarar av att se det. Jag ser på de sparade fotografierna av en glad lite rundlätt man och jag ser på fotografier från Mauthausen och Gusen II på nätet, fotografier som föreställler högar med döda kroppar och levande befriade utmärglade män. Jag inser att min farfar såg ut som dem och att han slängdes i en sådan hög men jag kan känslomässigt inte få bilderna att gå ihop. Jag behåller minnet av fotografiet på den runda glada mannen som badar med sin son en solig dag och jag kan inte föreställa mig hur samme man såg ut i februari/mars 1945, efter tre månader av hårt arbete och svält.

Jag vet men jag kan inte förstå och jag kan inte, trots att jag vill, berätta detaljerna i historien om min farfar.