Igår kunde vi konstatera att FP röstade fram ett förslag till översiktsplan där reservatet för en tunnel under Stadsskogen fanns med. En tunnel som FP i sin valrörelse förde fram att partiet inte ville ha. Samma person som i valmaterialet fick stå för åsikten sitter i kommunstyrelsen och röstar för möjligheten till en tunnel.

För den som inte är politiker måste det vara svårt att förstå när och varför politiker bryter sina vallöften. Jag tror till och med att det är svårt för de flesta politiker att förstå varför man gör det. Jag ska därför försöka definiera olika typer av löftesbrott.

1. För att få ihop en majoritet måste man förhandla. Då kan man bli tvungen att stödja något som man är emot. Ett bra exempel är Folkpartiet  som bröt sitt löfte om att inte införa vårdnadsbidrag så länge de fanns köer till barnomsorgen och om inte förskolans kvalitet säkrades. Detta vallöfte svek man för att kunna ingå majoritet med Kristdemokraterna. I denna kategori ingår också när partiet ibland måste ge sig för att hålla ihop majoriteten.

2. Man får inte tillräckligt stöd för sitt löfte, det finns helt enkelt inte tillräcklig majoritet. Även i den här kategorin går löftet från FP in (eller inte eftersom man kunnat rösta med oppositionen) men man kan också räkna in Kristdemokraternas löfte om att satsa på öppna förskolan. För att få igenom sin paradfråga vårdnadsbidraget var partiet tvungen att backa från några av sina andra löften. Får man inte så många röster i valet så har man inte heller så mycket att sätta emot i förhandlingarna. Den stora frågan är vad Folkpartiet fick stöd för, kanske det olagliga införandet av skriftliga omdömen i ordning och reda?

3. Ekonomin eller förutsättningarna förändras. De löften man har i valrörelsen fungerar då men lagändringar eller brist på lagändringar gör att löften inte går att genomföra. Det kan också vara så att en nedgång i ekonomin gör att det inte finns pengar till det man lovade, trots att det fanns det i valrörelsen. Ett exempel här är Moderaternas löfte om skattesänkningar, partiet har inte kunnat driva igenom de skattesänkningar som man lovade i valet 2006. Folkpartiet lovade att satsa på skolan och att inga nedskärningar skulle ske. Ändå har skolan, framför allt gymnasieskolan, fått sämre förutsättningar.

4. En variant på ovanstående är att man inte riktigt förstår vilka möjligheter man har att driva igenom sina löften, man förstår helt enkelt inte förutsättningarna. Bland dessa vallöften finns också de populistiska, man lovar en sak fast man vet att de inte går att genomföra. Populistiska vallöften som inte går att genomföra är ovanliga bland de etablerade partierna. Folkpartiets vallöfte om att minska antalet kommunala bolag var kanske ett populistiskt vallöfte men jag tror mer på att det var dåligt genomtänkt. Partiet har inte minskat antalet kommunala bolag, tvärtom har man varit med om att starta två nya bolag i Uppsala kommun. Det här är kanske det tydligaste vallöftesbrottet i Uppsala kommun den här mandatperioden men relativt oviktigt politiskt.

5. Löftesbrott som är helt obegripliga är min sista kategori. Till dessa löftesbrott hör FP:s ja till reservat för biltunnel under Stadsskogen. Det känns inte som en fråga som går in under variant 1 eller 2. Om frågan är så viktig som partiet menade under valrörelsen borde man inte förhandla bort den. Här verkar det handla om löftesbrott av typen, vi bryr oss inte, det är viktigare att vi är eniga i alliansen än att vi står för vår åsikt. Det kan ju också vara så att partiet bytt ståndpunkt i frågan men det är ju inte särskilt hederligt mot väljarna.

Den här kartläggningen är säkert inte heltäckande. Är det några varianter av vallöften som jag glömt, påminn mig med en kommentar.