Det är förintelsens minnesdag idag. Idag för 65 år sedan befriade den sovjetiska armén koncentrationslägret Auschwitz och förintelselägret Birkenau.  Dödandet tog inte slut för det. Koncentrationslägret Mauthausen t.ex., som låg i Österrike, befriades inte förrän den 5 maj då de amerikanska styrkorna nådde dit.

Auschwitz-Birkenau och dess befrielsedatum har ändå blivit symbolen för förintelsen/shoah/porajmus, förmodligen p.g.a. att lägret var det största lägret och hade flest offer.

65 år är en lång tid och många av de som överlevde finns inte längre bland oss. Rösterna tystnar en efter en. Kvar finns bara inspelningar, bilder och byggnaderna som bevarats. Byggnaderna håller på att förfalla. SvD rapporterar om förfallet av Auschwitz och risken för att skador som inte kommer att gå att reparera.

De fasor som utspelades i Auschwitz, Mauthausen, Majdanek, Chelmo  m.fl. ställen är svåra att förstå och därför är det viktigt att vi minns och bevarar de minnesmärken som finns.

Här är i Uppsala arangeras i dag två minneshögtider, dels av Livets ord, och jag har inte sett att den ceremonin innehåller något om de romer, homosexuella, politiska motståndare m.fl. som också förintades. Av de elva miljoner som man beräknar förintades var sex miljoner judar. En majoritet förvisso men det innebär inte att man inte ska minnas även de andra offren. Uppsala Fredsmuseum uppmärksammar också förintelsen med en minneshögtid 17.00 och därefter öppnas en utställning om romernas förintelse.

Nu ska jag jobba på så att jag hinner förbi Fredsmuseet före kvällens fullspäckade medlemsmöte.

Läs även Politik och Poesi