Han skriver också: "Den speciellt ungerska jugendstilen är verkligen ögonkittlande – stad, stat och privat har tillsammans gjort underverk för att återskapa huvudstadens milda glans efter två världskrigs och fyra decenniers kommunistisk förödelse." Andra världskriget och revolten 1956 innebar absolut en förödelse för staden. Den kommunistiska förödelsen kan man prata om när det gäller Sovjetunionens kväsande av den ungerska frihetskampen, kulhålen i husen finns fortfarande kvar.  De fyra deccenierna av kommunism är däremot snarare det som har bevarat den ungerska jugendstilen. Det är ingen slump att Prag och Budapest anses som Europas vackraste städer. Västeuropas rivningshysteri nådde aldrig hit, husen finns kvar. De renoverades inte och hade kanske inte klarat så många ytterligare år av förfall men de står kvar. Idag är husen längs med de stora gatorna renoverade och fasaderna putsade, istället för svarta av tvåtaktsmotorernas avgaser är de vita. Husen på bakgatorna är fortfarande i lika dåligt skick, eller sämre, som vad de var före murens fall.

Skribenten rekommenderar en utställning om "Budapests belägring vintern 1944–45 som krävde tiotusentals ungerska och judiska civila dödsoffer". Belägringen är alltså Röda arméns belägring där strider mellan Röda armén och den tyska ockupationsmakten fördes gathörn för gathörn. Säkert fanns det judiska civila dödsoffer under denna tid men de flesta av Budapest judar hade redan förts till koncentrationsläger eller förts ut på oändliga dödsmarcher, de ungerska nazisterna pilkorsarna fortsatte dessutom oförtrutet att leta upp och mörda gömda judar in i det sista. Det jag reagerar på allra mest är skribenten skiljer på ungrare och judar. Vad menar han, var inte de ungerska judarna ungrare, vad hade de då för nationalitet? De flesta såg sig själva som ungrare med judisk tro.

Artikeln avslutas med: "Stefan var den förste ungerske nationalhjälten. Den senaste är Imre Nagy, reformkommunisten som blev premiärminister under det ungerska upproret 1956 och senare arkebuserades av de Sovjettrogna som slog ned revolten. En staty av Nagy stående på en bro, blickande mot parlamentet, med filthatt, regnrock och paraply är numera uppsatt på Martyrplatsen som symbol för att ungrarna vänt sin folkrepublikanska, socialistiska, historia ryggen."

Den tolkningen känns verkligen som skribentens egen. Varför välja en kommunist som symbol för att man vänt sin folkrepublikanska, socialistiska, historia ryggen? I ett land där den folkvalda regeringen domineras av landet  största parti Socialisterna? Dessutom fanns det inga Sovjettrogna som slog ned revolten. Den slogs ned av Sovjetunionen utan stöd bland ungrare. När det stod klart att Sovjetunionen tänkte invadera, och att det inte gick att stoppa, valde några i regeringen att byta sida men de var aldrig pådrivande utan stödde själva revolten tills den var dödsdömd.

Jag älskar Budapest (förutom klyftorna mellan rika och fattiga, porrklubbarna, prostitutionen, förtrycket av romer, den ökande antisemitismen m.m.) och rekommenderar verkligen ett besök där.

Bilden föreställer mig på Hjältarnas torg 2008 när min ungerske bror guidade mig och min familj i staden, mest för mina barns skull som egentligen aldrig sett Budapest som turister.

Första gången jag träffade min bror var jag tio år. Vi kunde inte åka till Ungern förrän min pappa fått svenskt medborgarskap. Först då kunde han åka dit och vara säker på att få lämna landet igen. Från det att hans fru åkte tillbaka till Ungern med deras son tog det 11-12 år innan de kunde ses igen. Så jag försvarar verkligen inte den ungerska kommunistiska regimen. Det är inte syftet med det här blogginlägget. De inskränkningar i frihet som fanns kan inte försvaras utan bara fördömas.