Boverket hade en konferens om tillgänglighet igår. I dagens UNT kan vi läsa om det låga intresset bland politikerna, bara några få var där. En arkitekt på Boverket är dock glad över att två kommunalråd var där. Samma person uttalar sig samtidigt kategoriskt om varför politiker inte kommer: "antingen vet de ansvariga att de inte gjort så bra som man egentligen vill eller så är frågan inte prioriterad så högt".

Jag förmodar att hon menar att man inte kommer om man skäms och att man inte prioriterar frågan högt om man inte stuvar om sina planer. Men så enkelt är det aldrig.

För det första så är de flesta fritidspolitiker och har andra jobb dagtid. Ska de ta semester eller tjänstledigt för att gå på en konferens? Med tanke på hur många konferensinbjudningar vi politiker får räcker fritidspolitikernas semesterdagar inte till för dem alla och någon riktigt semester måste de ju få ha kvar till sommaren. Däremot borde naturligtvis Uppsalahem och Gatu- och trafiknämnden beslutat att ersättning för förlorad arbetsförtjänst skulle utgå för de styrelse- eller nämndpolitiker som går, så att de har råd och möjlighet att närvara. Tyvärr så är utbildningar, fortbildning och konferenser inget som står högt i kurs i Uppsala för närvarande. Nämnderna har inte pengar till detta.

Av tio heltidspolitiker kom två och övriga har säkert bra skäl, andra skäl än de som finns med i artikeln. Själv var jag på en stor debatt, som jag bokat in långt innan jag fick inbjudan till den här konferensen. Tydligen skulle jag ha avbokat debatten för den här konferensens skull för att visa att frågan är prioriterad. Ett kommunalråd var på begravningen av sina svärföräldrar, tydligen visar denna prioritering på att han inte prioriterar frågan om tillgänglighet så högt.

Jag kan naturligtvis inte tala för de andra men jag anser att frågan om tillgänglighet är viktig och högt prioriterad. Dock står jag för mitt ord och har jag sagt att jag ska komma på en debatt så gör jag det, såvida jag inte blir sjuk eller måste gå på en nära anhörigs begravning.