Efter ett långt kommunstyrelsesammanträde konstaterar jag att många beslut blev riktigt dåliga. T.ex. att Bäverns gränd ska öppnas för biltrafik, att en plan för utveckling av Ärna med bostäder, energiåtgärder, arbetsplatser m.m. avslogs, att man går vidare med Marielund som utvecklingsområde, att man inte vill satsa på lokal ekonomi, att man vill omvandla naturreservat till tomt för att kunna bygga hus där, att man inte vill ställa krav på att upphandlad verksamhet ska ha samma regler om ekologisk och etisk upphandling som kommunala. Listan skulle kunna göras ännu längre.

Ibland så blir det också så himla tjafsigt på de här mötena. När vi t.ex. föreslår att ett byggnadsärende ska gå till Kommunfullmäktige för avgörande och jag argumenterar för att det går fortare att vi skickar det dit än att det ska behöva gå en sväng via överklagande Länsrätten först, så väljer man att missförstå och tro att jag menar att kommunstyrelsen ska skicka ärendet direkt till fullmäktige. Ibland undrar jag om de borgerliga ledamöterna inte har alla knivar i lådan (all säd i silon, alla flingor i paketet eller vilket uttryck man nu föredrar) eller om det är en politisk taktik att missförstå och argumentera mot förslag som vi över huvud taget inte har lagt.

Ett annat sådant exempel är en miljöpartimotion där vi, vänsterpartiet och miljöpartiet, la ett bättre förslag till beslut än vad motionären själv föreslåg (tyckte vi i alla fall). Trots att ingen yrkade på att motionärens förslag skulle antas så argumenterade borgarna mot det, inte mot det förslag som vi lagt i kommunstyrelsen.