Precis som de flesta andra "riktiga supportar" så ogillar jag medgångssupportrar, de där som bara dyker upp på matcherna när det går bra för laget. Har man stått och frusit om fötterna en snöig dag för att följa sitt favoritlag eller uthärdat alla bittra minutrar under 8-1-förlust har man inget till övers för dem som kommer när solen skiner och laget spelar avgörande medaljmatcher. Medgångssupportrar, muttrar vi riktiga supportrar, var var ni när laget behövde er som bäst?

Nu är jag själv där. Jag har visserligen sett en och annan Siriusmatch tidigare men nu när Sirius spelar den avgörande kvarten funderar jag på att ta sonens halsduk på mig och gå dit. Jag har blivit en medgångssupporter, en sån där som visserligen håller på laget men inte så mycket att det funnits tid och ork att gå på matcher i alla väder.
 
Jag skäms lite men konstaterar att det inte är så dumt att vara medgångssupporter, som medgångssupporter kan jag se de mest spännande matcherna tillsammans med flera tusen andra. Jag slipper stå och frysa tillsammans med några hundra riktiga supportrar, jag slipper se dåliga matcher där laget åker på storstryk.

På torsdag är det jag som står och hejar på Sirius med eller utan halsduk och förhoppningsvis behöver jag inte citera Snobben nedan.

 Denna match slutade 2-1, enligt baksidestexten. IFK Göteborg slutade trea det året och Elfsborg sexa.