En sosse hälsar idag Jonas Sjöstedt välkommen hem eftersom hon menar att de rödgröna behöver fler publikmagneter. I sin artikel kommenterar hon också vänsterpartiets valkampanj och har delvis rätt i sin analys. Fel har hon framför  allt i att vänsterpartisterna stannade hemma. Det var många vänsterpartister som engagerade sig, som sprang i trappuppgångar och delade material på stan. Allt för få hängde på SMS-kampanjen, tror jag, men fotarbetet var det inget fel på. Det vi inte riktigt nådde fram med var de nya medierna. Vi försökte men det hjälper ju inte att blogga eller twittra om ingen läser eller prenumererar. Då spelar det ingen roll om vår politik går att läsa där.

Hon har rätt i att det är svårt att driva en valkampanj som bygger på en okänd Svensson och kanske var det där som partiet gjorde en felbedömning. Eva-Britt Svensson var omtalad i pressen tiden före valet. Framför allt hennes arbete för frihet på internet/integritet och för jämställdhet och mot kvinnomisshandel rapporterades i pressen. Kanske hoppades vi att Sverige skulle ha läst artiklarna och därför satt sitt hopp till vänsterpartiet?  För i själva valrörelsen talade vi lite om vad hon gjort och vad hon skulle göra de närmaste fem åren, åtminstone i det valmaterial vi hade.

Lokalt här i Uppsala togs det fram ett flygblad som talade om vad vänsterpartiet gjort i EU när det gäller frihet och integration och vad vi ville göra. Flygbladet delades i ett stort studentområde men inte i grannområdet. I det område där flygbladet delades fick vänsterpartiet 2 %-enheter mer än i grannområdet medan Piratpartiet fick 2%-enheter mindre. En slump eller ett resultat av att vi talade om vår politik i en för unga viktig fråga?

Det ska bli spännande att följa den interna partiprocessen. Kommer vi bara att analysera valkampanjen och dra slutsatser utifrån den eller kommer vi att analysera såväl kampanjen som bilden av partiet?