UNT har idag en liten notis om  vår skrivelse (se tidigare inlägg). I notisen säger Gunnar Hedberg (m) att kommunen inte får syssla med utrikespolitik. "Det står tydligt i kommunallagen och man får nog se den här motionen som ett slags demonstration", citerar UNT.

Man får nog se detta uttalande som ett slags demonstration från Gunnar Hedberg. Det är inte utrikespolitik att tillåta Uppsalas elever och anställda att protestera mot angreppen på Gaza, det är inte utrikespolitik att hålla en tyst minut till minne av offren. Det är inte utrikespoltik att bidra med kunskap och material till återuppbyggnad av den kommunala infrastrukturen.

Om allt detta vore utrikespolitik hur kunde det då vara en officiell tyst minut för offren för attackerna i USA den 11 september? Hur kunde Uppsala kommun knyta vänskapsband med t.ex. Tartu i Estland och bidra till Tartus utveckling? Hur kan Gunnar Hedberg samtidigt vara stolt över sitt bidrag till Tartu samtidigt som han inte kan lyfta ett finger för Gaza med hänvisning till utrikespolitik?

(Vänortssamarbetet startade redan 1988 och Gunnar Hedberg har varit aktiv i samarbetet från början. Under årens lopp har det blivit många resor till Tartu. I början av 1990-talet skänkte Uppsala kommun handikappbussar, skolbänkar och rullstolar till sin nya vänort. Citat från Uppsala kommuns hemsida.)

Nu hände precis det jag ville undvika. Jag ville inte lägga en skrivelse som högermajoriteten kan avfärda. Jag ville få till en öppen diskussion i kommunstyrelsen om hur Uppsala kommun skulle kunna stödja Gaza.  Nu hoppas jag bara att vår skrivelse behandlas öppet och inte avfärdas med ihåliga utrikespolitikargument. Jag tror inte att alla Uppsalabor med släkt i Gaza ser det som utrikespolitik att deras känslor och oro angår även Uppsala kommuns ledning.

_{Andra bloggar om Uppsala, Gaza, vänsterpartiet,}