Det var fullmäktige igår och i förrgår. Vi behandlade bl.a. min interpellation om gymnasieskolans ekonomi, min fråga om barnmsorgsplatser och min och Jeannettes motion om att namnge en central plats efter Fadime Sahindal.

Fullmäktige ville inte bifalla motionen utan nöjde sig med att konstatera att namnet finns i namngivningsnämndens namnbank. Jag anser att fullmäktige saknar politiskt mod. Det skulle vara så mycket starkare om Uppsalas högsta beslutande organ sa att Fadime ska hedras med att få en central gata eller plats uppkallad efter sig. Nu finns idén om detta i en namnbank bland en massa andra namn, säkert hedervärda de också men utan den politiska markeringen.

Det som störde mig mest under fullmäktigedagarna var att majoriteten gissar och hittar på när de står i talarstolen och när de besvarar våra frågor, om de besvarar dem över huvud taget. Det började med Cecilia Forss som i sitt svar på min fråga om hur hon skulle säkerställa förskoleplatser skrev att det var barnomsorgsadministrationens initiativ att skicka ut erbjudande om vårdnadsbidrag till dem som fick besked om att de inte kunde få barnomsorgsplats.

Vem som bestämde vad är i sig inte så viktigt men det är anmärkningsvärt att Cecilia i ett svar till kommunfullmäktige skriver hur hon tror att det gick till. I själva verket var det nämligen det nämligen barn- och ungdomsnämdens kontor som gav uppdraget till BO. Visserligen inte Cecilia själv men den tjänstemannaorganisation som agerar på hennes och nämndens uppdrag. Jag tycker nog att man ska visa fullmäktige den respekten att man i sin information tar reda på fakta. Att Cecilia och jag har helt olika uppgifter på hur många barn som står i kö och hur stor sannolikheten är att de ska få plats är en annan sak. Där får vi se fram emot mars om hennes uppgifter stämmer eller om det är mina som gör det.

Interpellationsdebatten om gymnasieskolans ekonomi är värd sin egen blogg, liksom övriga gissningar och hitte-på.