Även DN skriver idag om barn som uppfostras könsneutralt. När SvD nyligen skrev om en familj där föräldrarna inte ville tala om sitt barns kön så fick tidningen stänga kommentarsfunktionen p.g.a. alla otrevliga kommentarer. Det är konstigt att det väcker sådana känslor att vi ska uppfostra barnen könsneutralt och att de själva ska få välja vad de tycker om.

I DN:s artikel uttrycker en av föräldrarna att det är klart att dottern vill ha klänning till förskolan för då får hon beröm av förskolläraren för att hon är så fin. Båda barnen har ändrat beteende efter att de börjat förskolan och börjat ta efter det som anses rätt för deras kön. Om det hade varit rätt och medfött borde ju beteendet ha funnits där redan före förskolan, eller hur?

I Uppsala har vi en del genuspedagoger men tyvärr alldeles för få. Även genuspedagoger brukar väcka upp känslor. Låt pojkar vara pojkar och flickor vara flickor menar en del och tror att genuspedagoger ska tvinga flickor leka med bilar och pojkar att leka med dockor. Så är det inte. Genuspedagogik handlar om att barnen ska få välja själva och bli bekräftade för sina egna val. När flickan kommer till förskolan i snickarbyxor med en bil på ska de vuxna kunna säga åh vilka fina byxor du har idag istället för att bara bekräfta könsbundna val.

Även mitt inlägg om könskonserverande plastserviser på Duka väckte reaktioner. På Duka sålde de i mars en plastservis där de för säkerhet skull hade märkt ut att det fanns både pojk- och flickdelar. För att ingen skulle ta fel så hade tillverkaren märkt de rosa fjärilsdelarna med "girl" och de ljusblåa larvdelarna med "boy". 

Så tidigt lär sig barnen vad som är rätt och fel att göra och tycka om. På förskolan, i affären, av folk i omgivningen och såväl omedvetet som medvetet av sina föräldrar.

Jag bjuder på en ny bild av Dukas plastservis samt en närbild på den blå "sportflaskan" som ligger strax ovanför den rosa tallriken. Kolla ursprungsinlägget för fler bilder.