Nu när våren kommit börjar jag fundera på att ta en tur till sommarstugan.Efter förra årets musinvasion känns det extra viktigt att åka dit och kolla läget, samtidigt som jag dragit mig för det. Förra året hade mössen ätit upp papper (inklusive de kvitton som försäkringsbolaget ville ha efter två inbrott) samt gnagt hål i nästan alla kvarlämnade kläder, sängkläder, över 100 år gamla trasmattor m.m. Det var en riktigt jobbig helg innan vi  fick iväg allt. Utan el, vatten och värme är det ju också lite småjobbigt att städa.

Nu fick jag genom Radio Uppland veta att 95% av gnagarna försvunnit p.g.a. de senaste årens snöfattiga vintrar. Det kan innebära att telefonen fungerar i år (förra året var ledningen halvt avgnagd av sorkar) och att det varit färre möss inne. Eller också innebär det att ännu fler möss tagit sig in och på så sätt överlevt.

Först tyckte jag synd om gnagarna men kände ändå en viss glädje över att vi kanske slipper städa musskit och slänga förstörda textilier i år. Vid närmare eftertanke har jag hellre en halvt förstörd sommarstuga än mer eller mindre utrotade gnagare. Visst är de besvärliga för oss människor men viktiga för att djur som rovfåglar, rävar och andra rovdjur ska kunna överleva. Jag städar hellre efter mössen och ger upp tanken på ett trädgårdsland än lever i en värld där klimatförändringarna utrotar djur både i första, andra och tredje led.