Mer vänster i Uppsala

Då och då får man som kommunalråd inbjudningar till tillställningar. För oss i opposition och som kommunalråd för mindre partier betydligt färre än de andra och i huvudsak bara till sådant som Uppsala kommun själv anordnar. Just nu har jag två sådana inbjudningar på mitt rum. Det ena är en inbjudan till medaljutdelning och den andra till ett firande av ett 20-årsjubileum. På medaljmiddagen är klädseln kavaj. Det är inga problem, jag kan ta en kavaj till byxorna, kjolen eller klänningen som jag tänker ha på mig. På jubileumsmiddagen är klädseln kostym. När kvinnor har kostym brukar det kallas dräkt så frågan är vad jag ska ha på mig.

Jag kollar på Wikipedia:  "Damer bär festfin klänning, kjol eller byxdress. Klädseln bör inte vara axelbar och kjollängden skall inte vara golvlång." Byxdress? Är det samma sak som dräkt eller kostym, dvs. ett par byxor med tillhörande överdel?
Jag kollar även DN för säkerhets skull: "Fin kvällsklänning av siden, sammet eller annat utpräglat aftonfint tyg. En elegant byxdress, eller kvällskjol med jacka eller överdel i samma finhetsgrad går lika bra. Om du väljer klänning bör den inte vara baraxlad eller golvlång."

När det är kavaj har man klänning/kjol/byxdress som är elegantare än vanlig vardagsklädsel, men inte aftonflott som till "mörk kostym". (enligt DN)

Byxdress, enligt Wikipedia, är "en benämning på en kvinnlig klädsel. Termen används idag i två olika betydelser: Det kan syfta på en relativt formell klädsel bestående av matchande långbyxor, topp samt damkavaj eller kofta, men även på en modemässig klädsel bestående av en slags overall med med ibland axelbar överdel. Termen har framförallt tidigare även använts om lekkläder för små barn."

Ok, med tanke på variationsrikedomen för kvinnor kan man förstå att det inte står alla alternativen på inbjudan men borde inte inbjudningskort och klädsel vara könsneutrala?  Eller borde det kanske vara tvärtom, klädseln är kostym och de män och kvinnor som hellre vill ha en kvällsklänning i aftonfint tyg får ha det?

Nu återstår bara att bestämma, ska jag ha en snygg klänning eller ska jag vara obstinat och ta på mig en en slags overall med ibland axelbar överdel eller låna sonens gamla avslutningskostym, som nästan är i min storlek?

_{Andra bloggar om klädsel, kostym, klädkod, byxdress}

Sex folkpartikvinnor skulle säga nej till FRA, nu är en av dem borta.  Hur gör de andra? Kommer Birgitta Ohlsson att rösta ja den här gången? Kommer Maria Lundqvist-Brömster att rösta ja igen och nöja sig med lite motstånd för gallerierna?

_{Andra bloggar om FRA, folkpartiet,} 

På dagens kommunstyrelse intet nytt. Mest formalia och information, vi var bara oense om ett enda ärende och det var Ärna flygplats som miljöintresse.

Direkt efter kommunstyrelsen gick jag till Radio Uppland för intervju och debatt med anledning av min interpellation om gymnasieskolan. Inslagen kan man lyssna på här: http://www.sr.se/webbradio/?Type=db&Id=1367207 och här http://www.sr.se/webbradio/?Type=db&Id=1367211. Interpellationen lyder så här:

Interpellation om gymnasieskolans ekonomi

  

Gymnasieskolans ekonomi har varit en het fråga under året. Det började med rapporterna om att ca 95 lärartjänster behövde tas bort för att ekonomin skulle gå ihop och bl.a. Upsala Nya Tidning rapporterade att "lärartätheten måste bibehållas och gärna öka nästa läsår för att Mohamad Hassan ska fortsätta ta det politiska ansvaret för gymnasieskolan" (UNT 080118). "Lärartätheten kommer inte att försämras i gymnasiet. Det lovar kommunalråd Karolina Hilding (fp) som har ansvar för skolan" skriver UNT den 22 januari 2008.

Så sades det i våras men hur ser det ut nu under höstterminen 2008?

Sedan vårterminen 2008 har 83 tjänster försvunnit från gymnasieskolan, 56 av dessa är lärartjänster. Lärartätheten, som vårterminen 2008 var 8,0 per 100 elever, har nu sjunkit till 7,4. För att lärartätheten under höstterminen ska motsvara vårterminens saknas 46 lärare.

De 12 mnkr som tillförs gymnasieskolan under 2009 kommer inte att räcka för att återanställa dessa lärare. Det innebär att lärartätheten under vårterminen 2009 kommer att vara lägre än lärartätheten vårterminen 2008. En enkel överslagberäkning visar att gymnasieskolan saknar minst 20 mnkr bara under vårtermin för att kunna bibehålla lärartätheten. 12 mnkr på helår 2009 räcker därmed inte på långa vägar. Eftersom gymnasieskolan dessutom beräknas gå med större underskott än de godkända tio miljonerna finns det sannolikt även ett underskott som måste hämtas in 2009.

I januari meddelade alltså ordföranden för Utbildnings- och arbetsmarknadsnämnden att han inte kunde ta det politiska ansvaret om inte lärartätheten bibehölls och gärna ökade läsåret 2008/2009. Strax efter lovade skolkommunalrådet att lärartätheten inte skulle försämras i gymnasiet.

Löften är en sak men verkligheten en annan. Eventuella skolnedläggningar eller minskning av lokalyta måste ge gymnasieskolan en besparing på uppemot 30 mnkr under 2009 för att lärartätheten ska motsvara vårterminen 2008. Dessutom borde det vara önskvärt att även övriga personalkategorier ska återanställas. Oavsett hur stora lokalbesparingarna kan bli 2008 så ändrar det inte det faktum att lärartätheten vid höstterminens början är lägre än på många år, tvärtemot majoritetens löften.

Med anledning av lärarsituationen inom gymnasieskolan skulle jag vilja fråga

1. hur ska löften från majoritetsföreträdare tolkas?
2. hur ska lärartätheten och kvaliteten inom gymnasieskolan säkras?
3. vilka konsekvenser får den kraftiga minskningen av lärartätheten för gymnasieskolan?
4. hur kommer ett underskott, utöver det "godkända" 10 mnkr, att påverka gymnasieskolan 2009?

Hur tänker regeringen egentligen? Det har visat sig att regeringens politik "gynnar" män. Då har man ändå inte tagit med införandet av vårdnadsbidrag, försämringar i deltids-A-kassan (och det är kvinnor som är mest ofrivilligt deltidsarbetslösa) m.m. Enligt  SvD säger Anders Borg att på sikt skillnaderna ska utjämnas. "Förhoppningen är att jobbskatteavdraget ska locka fler kvinnor att arbeta och förmå deltidsarbetande kvinnor att gå upp i heltid, vilket ska leda till en inkomstmässig utjämning."

Förmå deltidsarbetande kvinnor att gå upp i heltid? Först ska de stanna hemma med tre tusen i månaden tills barnen fyller tre år, sedan ska de börja jobba heltid, samtidigt som högern i många kommuner försämrat förskolans kvalitet. Vad är det som gör att kvinnor med barn under tre år helst ska vara hemma på heltid med barnen medan kvinnor med barn över tre år helst ska vara borta på heltid? Vad är det för magiskt som händer på barnets treårsdag?Ologiskt är det. Logiskt vore att både kvinnor och män var hemma lika mycket och jobbade lika mycket, t.ex. med sextimmarsarbetsdag.

Kvinnor som vill jobba heltid men inte får straffas med borttagen A-kassa, kvinnor som vill jobba deltid ska lockas jobba heltid? Uppochnedvärda världen är vad det är!

De här apparaterna skulle jag aldrig köpa. Hur kan förresten kassa apparater fungera perfekt?

Källa: Lokus. 

Tänk att det finns de som menar att det inte gör något om man särskriver

_{Andra bloggar om särskrivning, språk,} 

Inget att göra i helgen? Åk till European Social Forum i Malmö. Visserligen var invigningen igår men det finns en hel del kvar att göra. Mer information finns på http://www.esf2008.org/ eller vänsterpartiet på ESF: http://v-esf.webhop.info/. Massor av intressanta programpunkter, som jag själv inte kan delta på. Kommer däremot att få rapporter och information.


 

Sex folkpartister "hotar" nu att riva upp FRA-lagen, rapporterar Aftonbladet. De sex folkpartisterna är Agneta Berliner, Solveig Hellquist, Cecilia Wikström, Camilla Lindberg, Birgitta Ohlsson och Maria Lundqvist-Brömster. Alla sex talade vid manifestationen mot FRA igår. Enligt Expressen säger Maria Lundqvist-Brömster "Vi diskuterar nu att skriva en motion i syfte att få till stånd en ändring". Det är ju bra att Maria Lundqvist-Brömster har ändrat sig, för enligt Expressens sammanställning av hur de borgerliga ledamöterna röstade så röstade hon ja till lagen. Birgitta Ohlsson avstod från att rösta, Camilla Lindberg röstade nej medan de andra tre var frånvarande.

Hur många vänsterpartister röstade ja eller avstod i omröstningen? Ingen är det rätta svaret. Hur många som var frånvarande frånvarande framgår inte av Expressens sammanställning. Riksdagens system bygger på att om en ledamot är borta så måste någon från den andra sidan också vara borta, det kallas kvittning. Var många FRA-kritiska borgare borta p.g.a. partipiskan så förhindrades motsvarande antal s-v-mp-ledamöter att delta i omröstningen.

Kanske skriver de en motion - men kommer de att vara modigare nästa gång och våga rösta mot sin egen partiledning?

_{Andra bloggar om FRA, folkpartiet,} 

Skyll inte på mig, jag röstade rött-knappen togs fram för något år sedan. Nu verkar det vara dags för den blåa knappen med texten "skyll på mig, jag röstade blått". Det finns 248 000 potientiella bärare av den knappen, enligt en undersökning av DN/Synovate.

Jag röstade rött-knappen beställer man hos Red Planet.

Första kulturnatten i tält på stan gick bra. Vänsterpartiet hade full fart i tältet från lunch fram till en bit efter elva på kvällen. Bäst drag var det under Format och Storsien men även den latinamerikanska timmen med musik, dans m.m. var uppskattat. Upsala Nya Tidnings nöjesbloggare kommenterar Format och Storsiens spelning bl.a. så här: "Format och Storsien imponerade med ett gäng vassa låtar, angenäma rim och ett starkt patos. Roligast var de gamla vänsterpartiveteranerna som satt och diggade hårt till hiphopbeatsen."  Ganska kul kommentar egentligen. Jag var där och diggade men satt inte ned. Satt ned gjorde två aktiva vänsterpartister, varav den ena är så gammal som 37 år. Ytterligare några personer satt ned men ingen av dem är vänsterpartiveteran. 

Under latinamerikanska timmen var det fullsatt i tältet och en hel del som stod utanför och tittade in. När Format och Storsien spelade fanns det lediga platser i tältet men det var fullt på bron utanför tältet.

Format och Storsien kan man lyssna på här.

Mellan klockan tolv och halv två på natten var jag chaufför och forslade bort v-prylarna. Eftersom det var otroligt bra musik på scenen på Drottninggatan (Räfven) var det ett rent nöje, åtminstone fram till att Räfvens spelning var klar.



vårt tält under den lugnare tiden på dagen, fotograf Jeannette Escanilla. Mer bilder finns bl.a. på Jacob Johnsons blogg.

FRA fortsätter att spöka och kommer förhoppningsvis att spöka för regeringen Reinfeldt ända tills regeringen röstas bort om två år.

Olika uppgifter från försvarsministern och utrikesministern om vad FRA egentligen avlyssnar. När den ena säger att man bara byter uppgifter med länder som står Sverige nära och den andra säger att man kan byta information även med diktaturer undrar man ju vad det är som den förstnämda vill dölja. Sker det ett mycket större utbyte än vad någon av dem vill erkänna? Vänsterpartiet gör helt rätt som går ut och kritiserar regeringen. Heja Alice Åström, FRA-lagens största kritiker.

I SVT:s Agenda igår avslöjades tongångarna i moderaternas riksdaggrupp när FRA diskuterades.

"Ska skottet komma inifrån? Ska någon skjuta mot en moderat statsminister?" lär Fredrik Reinfeldt ha sagt till den FRA-kritiske Karl Sigfrid.

Alliansfritt Sverige och Funky Fresh! är  några som kommenterat.

Den som kan tar sig naturligtvis till någon av de demonstrationer som anordnas i morgon 16 september. I Stockholm är det samling på Norrmalmstorg kl 10.00. Var gärna klädd i vitt. Mer info finns bl.a. på Hoppets demonstration. Några bra hålltider är 11:30 Magnus Betnér - komiker och samhällskritiker , 12:50 Alice Åström (V) - Riksdagsledamot, Vice Partiordförande, Gruppledare i (v) Riksdagsgrupp , 13:10 Kalle Larsson (V) - Riksdagsledamot , 13:30 Ida Gabrielsson (UV) - Ordf. Ung Vänster.

11 september 2003. Jag har varit hemma hos mamma och hämtat ombyte. På bussen på väg tillbaka till Hestra Hospice ringer kvinnan vars belgiska kvinnogrupp skulle träffa olika politiker i Stockholms stadshus. Jag har lagt upp ett studiebesöksprogram för dem och på eftermiddagen och kvällen den 11 september skulle de träffa Stockholmspolitiker. Nu är hon förtvivlad, alla besöken är inställda. Stockholmspolitikerna kan inte tänka sig att ha mottagning när utrikesminister Anna Lindh är mördad. Hon ber mig om hjälp att ordna någon annan aktivitet.

Tyvärr kan jag inte hjälpa henne. Bussen passerar just den nedre delen av Trandared i Borås, jag är långt ifrån Stockholm. Min pappa ligger för döden och vi tror att inte att han kommer att överleva den här dagen. Min första prioritet är inte att slänga mig på telefonen och ordna studiebesök. Jag tycker också att det är en underlig begäran när landets utrikesminister blivit mördad och hela landet är i chock.

På busshållplatsen utanför Hestra Hospice finns en stor bild av Anna Lindh inför EMU-omröstningen.

Hela dagen känns konstig. Av och till tar jag en paus i vakandet vid pappas säng och går ut till tv-n i dagrummet. Där handlar allt om Anna Lindh och det känns så underligt. Jag vakar hos en döende medan det på tv-n handlar om någon som redan dött. Det blir förvirrat och även om beskedet om Anna Lindhs död kom som en chock så är känslan  av tv-ns mässor och sorgetal surrealistisk. Varför hålls det sorgetal redan, han är ju inte död än.

Pappa går bort på kvällen den 11 september 2003, jag och hans fru finns där ända till slutet. Det hålls inga sorgetal eller mässor i tv. Det hålls inga sorgetal eller mässor över huvud taget. Personalen på Hospice byter sjukhuskläderna mot en kostym, tänder ett ljus och den närmaste familjen får komma in och säga adjö. Lilla Anna är där. Den första flickan bland alla barnbarn. Flickan som han längtat efter så länge. När olyckan inträffade visste han att ett nytt barnbarn var på väg men han fick aldrig veta att det var en liten Anna.

Dagen efter går vi till begravningsbyrån, vi bestämmer begravningsdatum och vi går till begravningsplatsen och väljer ut en gravplats. Jag hinner tillbaka till Stockholm till den sista studiebesöksdagen och deltar i en del av studiebesöken med den belgiska kvinnogruppen. Vi träffar bl.a. jämställdhetsrådets ordförande och Terrafems Bernardita Nuñez.

Det går bra att jobba, oron för pappa har släppt, jag är inte längre splittrad och borta i tankarna som jag varit i så många månader. Det konstiga är att han dog samma dag som Anna Lindh. Människor pratar om henne och man förväntas uttrycka sin sorg och sin saknad. När frågor om hur det är ställs är det i relation till Anna Lindh. Jag kan inte säga att min sorg över min pappas död är så mycket större än min sorg över Anna Lindhs död. Jag tvingas delta i en landssorg som inte riktigt berör mig. Min egen sorg får jag hålla inom mig.

Idag fem år senare är det fortfarande sorgen efter pappa som är starkast. Det är så många som sörjer Anna Lindh idag att jag kan kosta på mig att vara en av de få som sörjer min pappa.

Mina tankar runt den 11 september 2007 finns här.

Uppsalatidningen har börjat en ny serie Sant/falskt där man undersöker om olika Uppsalahistorier är sanna eller falska. Först ut är mannen som dog i Västgöta nations ventilationstrumma. Sant eller falskt undrar tidningen och kommer fram till att det är sant. Sommaren 1986 försökte en man ta sig in på Västgöta nation genom ett ventilationsrör men fastnade och dog.

Enligt tidningen var nationen sommarstängd och det är faktiskt bara till hälften sant. Just denna sommar hade nationen för första gången källarpuben Djäknen igång. Om jag minns rätt bara i slutet av veckan. Uppsalatidningen skriver att mannen fastnade under sommaren men jag vill minnas att det var under midsommar som mannen försvann. När nationspuben öppnade några dagar senare så var han nog redan död (hemskt sätt att dö på). Jag var en av dem som höll puben igång den där sommaren -86. Vid ett tillfälle var jag inne i själva nationshuset och köket för att fylla på pubens förråd av mat. Då hade det ännu inte börjat lukta i köket så jag märkte ingenting. När mannen hittades i april året därpå var det en lite läskig känsla att ha varit inne i köket samtidigt som det låg en nyss avliden man i ventilationstrumman. Eftersom man normalt inte behövde gå in i nationsköket under pubkvällarna var jag kanske den första som var inne i köket efter att han fastnade.

Jag hade alldeles glömt bort det där men Uppsalatidningen fick mig att minnas igen.

I debatten om ombildningar av hyresrätter till bostadsrätter används argumentet att människor själva ska få välja hur de vill bo och att det därför ska vara fritt fram att ombilda. Vi som är motståndare till ombildningar hävdar istället att om man verkligen vill bo i bostadsrätt finns det alltid sådana till salu, hyresrätter däremot är det lång kö till.

Det finns säkert en del som vill ombilda för att man har en idé om förändringar som man skulle kunna göra i sitt boende, om man själv var en av ägarna till huset, men det verkar som om de allra flesta vill ombilda för att tjäna en slant. Det visar inte minst det enda ombildningsprojekt som varit aktuellt i Uppsala. När Uppsalahems styrelse ville sälja till marknadspriset för bostadsrätter istället för marknadspriset för fastigheter var föreningen inte längre så intresserad.

I Stockholm bromsar nu ombildningarna in. De höjda räntorna och de sjunkande priserna på bostadsrätter gör det inte längre till en god affär att ombilda. Det  rapporterar SvD om idag. 

Den lille pojken som lämnades kvar i fjällen efter en skolutflykt (DN, SvD) väcker obehagliga minnen. Även ett av mina barn har blivit kvarglömt på en skolutflykt. Denna skolutflykt gick som tur var varken till fjällen eller till skogen utan till Studenternas. Läraren kontrollerade aldrig att alla barn var med på bussen hem och kvar på busshållplatsen vid Studenternas stod mitt barn. En bilist uppmärsammade det gråtande barnet och körde hem det. Snällt gjort av bilisten men det kunde ju varit någon med baktankar. Tänk om jag kommit hem från jobbet, tagit för givet att barnet gått hem till en kompis och inte förrän på kvällen upptäckt att barnet var borta, tänk om . . .

När jag på kvällen ringde läraren hade hon fortfarande inte kommit på att hon glömt ett barn på Studenternas. Jag anmälde aldrig händelsen eftersom jag är övertygad om att den lärarens samvete och egna förebråelser var "straff" nog.

Filippa Reinfeldt ska sitta i Svenska Dagbladet ägarstyrelse och prins Carl Philips flickvän Emma Pernald ska hjälpa Fredrik Reinfeldt att "vinna valet".

Är det någon mer än jag som funderar på om Reinfeldts är på väg att bli mer än en statsminister och ett landstingsråd nu när de är tätt förknippade med såväl kungahus som media? Som om de satsar på att bli så självklara att ingen kommer på tanken att rösta bort dem. Vad spelar politiken för roll, titta vad viktiga och populära vi är, liksom.

Kulturbloggen hör till de bloggar som kommenterat FP och SvD. I pressen: DN.

Slutligen en liten bild från Svensk Damtidning, som tydligt visar den glädje som skvallerpressen känner över att Kungen, Reinfeldt och Emma Pernald ska jobba ihop:



En ännu roligare bild, som Svensk Damtidning tyvärr tagit bort från sin hemsida (man förstår varför), kan beskådas hos Alliansfritt Sverige rekommenderar.

_{Andra bloggar om Reinfeldt, Emma Pernald,} 

Ännu en kommunstyrelsen avslutat. Inte så många politiska ärenden idag men ändå en lång diskussion om ett yttrande till miljödepartementet. Huvudsakligen p.g.a. att det var svårt att förstå.

Jag har haft anledning att fundera på det förut men idag blev det extra tydligt. Högermajoriteten har ledamöter/ersättare i kommunstyrelsen som i sina yrken eller andra uppdrag driver en linje. Denna linje tar de sedan med sig till kommunstyrelsen och får majoriteten att rätta sig efter. Idag hade vi två sådana ärenden.

Sedan några år tillbaka har byggnadsnämnden delegation på att fatta vissa detaljplanebeslut och kommunstyrelsen ska yttra sig. Det intressant är att byggnadsnämndens ordförande är ledamot i kommunstyrelsen och oftast den som är föredragande om högern vill ändra något i tjänstemannaförslaget. Ordföranden i byggnadsnämnden styr alltså vad kommunstyrelsen ska tycka i sitt svar till byggnadsnämnden. Det är naturligtvis helt logiskt att byggnadsnämndens ordförande har samma åsikt i nämnden och i kommunstyrelsen men när hon får styra även i kommunstyrelsen blir Kommunstyrelsens svar som ett beställningsarbete.

Idag skulle vi också ta ställning till Finansdepartementets betänkande "EU, allmännyttan och hyrorna". Ett betänkande som om det genomförs i korthet innebär att en allmännytta för alla avskaffas, att marknadshyra i praktiken införs och att kraftiga hyreshöjningar blir lagliga, dvs. att allmännyttans hyresnormerande roll försvinner. Tjänstemännen hade tagit fram ett hyfsat förslag till yttrande även om vi i oppositionen ansåg att det kunde skärpas ytterligare. Högermajoriteten gjorde istället flera ändringar som innebar ett mer positivt yttrande. Den som lade högerns förslag och utvvecklade dem var en ersättare som till professionen är fastighetsjurist på Fastighetsägarna, en organisation som ställer sig bakom utredningens huvudförslag. Det får en ju att undra om Uppsala kommuns svar på betänkandet är formulerat för att tillmötesgå Fastighetsägarna.

Att byggnadsnämndens ordförande försöker få kommunstyrelsebeslut som passar henne kan jag som sagt förstå även om jag inte förstår varför högermajoriteten inte kan ta den övergripande och styrande roll som kommunstyrelsen ska ha. Att ledmöter/ersättare får styra kommunstyrelsebesluten utifrån sina yrkesroller har jag mer svårt att förstå.

Det här programmet ska jag titta på ikväll: Halvtid. I programmet granskas högerregeringen och i en undersökning som presenteras får alliansregeringen underkänt av svenska folket efter två år vid makten,  helhetsbetyget är uselt.

Kanske ytterligare ett skäl för Jan Björklund att införa tidigare betyg och fler steg (inte). Är det någon som tror att regeringen skulle skött sig bättre om betyget kommit tidigare?

Jag funderar lite på vad Jan Björklunds skolfaktatavla får för effekter för folkpartiet. Under Björklunds tid som skolborgarråd i Stockholm talades det om, och i vissa fall infördes, skriftliga omdömen, prov, frånvaro på betygen m.m. Så gott som varje förslag från Jan Björklund kopierades av folkpartiet i Uppsala. Jan Björklunds skolretorik har blivit folkpartiets skolretorik. Sedan folkpartiet gav upp sin politik för jämställdhet och bra förskola för att istället genomföra kristdemokraternas vårdnadsbidrag är folkpartiet i stort sett ett enfrågeparti, ett skolparti.

Faller Jan Björklund på sin skolretorik, faller förmodligen hela folkpartiet. Det kommer jag inte att sörja i så fall.

Lena Mellin har gjort en Jan Björklund-analys i Aftonbladet.

På arbetsutskottet förra veckan fick vi rockmärken med olika budskap om Uppsala som kuturhuvudstad. Det fanns jag cyklar i Sveriges kulturhuvudstad, jag drömmer . . . jag pluggar m.fl. gulliga små budskap.

I samma veva fick jag hem tidningen Relation. (Tidningens målgrupp är beslutsfattare och nyckelpersoner i regionen, alla som verkar på ledande nivåer inom företag och organisationer i länet. "Vanliga" människor kan prenumerera för 495 kr.)I tidningen fanns en annons för kulturhuvudstadsåret med olika klistermärken i rockmärkesstorlek. Jättekul tänkte jag, de här ska jag använda. Ända tills jag läste budskapen: Jag köper . .. jag säljer . . , jag bestämmer . . . jag konkurrerar . . .  Jag äger . . .  Jag konsumerar . . . och flera till i samma anda. Konstaterade snabbt att de flesta var oanvändbara.

Nu väntar jag bara på användbara klistermärken, visst vore det bra om kommunen kunde trycka upp Jag andas i Sveriges kulturhuvudstad för Naturskyddsföreningens räkning. Jag demonstrerar . . . för vänsterpartiet. Jag sopsorterar kunde också vara bra.  Tips på andra bra "Jag . . . i Sveriges kulturhuvudstad" mottages. Tänk bara på att det ska vara ett ord. Jag åker kollektivt går alltså inte in i formatet.

Själva loggan med en fjäril som ska symbolisera metamorfos