språk- och historietankar på genussymposium
En av forskarna, som undersöker de informella gemenskaperna som möjliggjorde kvinnors arbete inom naturvetenskap under 1900-talet första hälft, hade på sin powerpointpresentation meningen "vilken funktion fyllde dem?" Det var första gången som jag i skrift tydligt sett betydelseskillnaden på de och dem. I de flesta fall märker man på sammanhanget om det ska vara de eller dem, oavsett om den som skrivit förväxlat dem. Här blir det en stor skillnad. Nu är frågan vilken funktion som fyllde de informella nätverken. Med ordet "de" hade frågan gällt vilken funktion som de informella nätverken fyllde. Jag tillhör dem som är noga med de och dem, subjekt och predikat, så det är trevligt att för en gångs skull hitta ett exempel på varför det är viktigt att skilja på subjekt och predikat även vid användandet av de och dem.
Har man jobbat som korrekturläsare så har man, ränderna går aldrig ur. Fast jag har vant mig vid att skriva "ska" istället för "skall" även i formella texter.
Den andra saken jag fäste mig vid, som inte heller hade med genus att göra, sades av en kulturgeograf som studerar hur svenska Sydafrikaresenärer reproducerar stereotypa bilder av Afrika. Hon visade en bild på en skylt där det stod att stranden bara för vita. Hon konstaterade att det var en typ av skylt som inte längre finns men som "vi" känner igen från skolböckerna. Jag konstaterade att hon måste vara yngre än mig (och delar av publiken) för i min skolbok stod det inget om apartheid. I alla fall inte som jag kan minnas, det var inte en så stor och viktig fråga att man behövde ta upp det i skolundervisning.
Vad drar jag för slutsats av det? Tja, antingen att jag har glömt viktiga delar av min skolundervisning eller också att skolan inte alltid hänger med sin tid. Under min skoltid på 70-talet borde "rasfrågorna" ha varit viktiga, inte minst med tanke på att apartheiden i USA nyligen avskaffats och Sydafrika därmed var rätt ensamt om sitt rastänkande. Eftersom skolböckerna kan ha några år på nacken ställer det stora krav på lärarna att se till att nya aktuella rön kommer in i undervisningen.
För att inte göra detta till ett skolpolitiskt inlägg så stoppar jag här och går istället på medlemsmöte med vänsterpartiet för att diskutera förslaget till nytt partiprogram.
Det finns en liten otrevlig trend som verkar gå ut på att använda "dem" för att vara lite "finare". Ungefär som att säga "äro"! Men att säga "jag äro glad" gör ju inte meningen tjusigare direkt, eftersom man då avslöjar sin okunnighet om hur man använder ordet; Äro är ju en pluralform. Samma sak gäller den föreläsare som skrev den där ppt-presentationen. Det hon skrivit betyder att en funktion har fyllt något, men vad? När man gör en presentation är det dessutom oerhört oproffsigt att inte låta andra personer läsa igenom - man förbiser nämligen alltid egna fel. Och på en universitetsinstitution borde det ha funnits någon som kunde läsa igenom och inte förbise detta.
När man skriver kommentarer på bloggar eller mail eller annat i all hast och i informella sammanhang gäller inte denna korrekturläsningsregel, för mig i alla fall. Därför kan du säkert hitta både stavfel och annat i mina kommentarer och - och nu får du förlåta att jag retas - jag kan hitta ett litet grammatiskt skrivfel i din text ovan, som visserligen är ganska ok i talspråk , men ändå... ;)(hon måste var yngre än ...)
Självklart finns det massor av grammatiska och stilistiska fel i min blogg, ibland omedvetna och ibland medvetna för att göra texten lättare.
Jag var nog otydlig i bloggen. Användandet av ordet dem i meningen Vilken funktion fyllde dem är alldeles korrekt. Det är inte en fråga om vilken funktion nätverken fyllde utan av vilken funktion som fylldes i nätverken, åtminstone uppfattade jag föreläsaren så. Funktion är subjektet och dem är objektet. En krånglig och ovanlig mening men ändå ett korrekt dem.
Jag har också lagt märke till att många unga använder dem i helt felaktiga lägen. De vet på något sätt att det är vanligt att skriva de när det ska vara dem och skriver därför dem för säkerhets skull. "Dem hade gått på stan", är ingen ovanlig konstruktion bland ungdomarna.
Jag har tipsat mina barn om ett litet knep, om man nu inte orkar ta ut subjekt och objekt varje gång man är osäker: byt ut de/dem mot vi/oss, lika många bokstäver och används på samma sätt.
Vilken funktion fyllde vi?/Vilken funktion fyllde oss? Två helt olika frågor som blir enklare att se skillnaden på med vi och oss.
Det här blev en lång kommentar. Lite lustig med tanke på att jag visserligen har högsta betyg i svenska, skriftlig och muntlig framställning, men knappt kan namnen på fler grammatiska termer än just subjekt och objekt.
Aha! Det var alltså rätt! Då missförstod jag - det var en konstig mening, speciellt när man inte hade sammanhanget. Men då blir jag nyfiken: Vilken funktion var det? Och vilkan syftar "dem" på?
Precis det där du säger om ungdomar har jag märkt! Då är det ju bättre att råka skriva "de" i stället för "dem" än tvärtom, tycker jag!
Bra tips till barnen! Varför har man inte fått höra det förr?
