Reflektioner över fildelning och upphovsrätt
I ett tidigare inlägg kopierade jag vänsterpartiets faktablad om fildelning. Det har väckt en hel del reaktioner, som huvudsakligen gäller tankarna om en ersättning i stil med kassettskatten. När jag gjorde inlägget valde jag att inte själv kommentera innehållet i faktabladet men jag vill gärna göra det nu.
I faktabladet används uttrycket "skulle kunna vara" vilket visar att partiet inte tänkt klart när det gäller hur upphovsmännen/-kvinnorna ska kunna få ersättning. Det vänsterpartiet tänkt klart över är att fildelning inte ska vara kriminellt. När faktabladet skrevs för ett och ett halv år sedan var man inne på idén om en skatt på mp3-spelare (engångsskatt vid inköpstillfällen) och kanske en licensavgift på själva bredbandsuppkopplingen.
De sju moderater (sju av 97 i riksdagen) som skrev om fildelning i en debattartikel i Expressen utgick från den s.k. Renforsutredningen, som föreslår att internetoperatörerna ska stänga av fildelare. De sju moderaterna menar att marknaden ska tvingas att anpassa sig till fildelning.
Såväl vänsterpartiet som moderaterna har egentligen två motsatta intressen som man ska försöka få att samverka. Vänsterpartiet försöker hitta en lösning som inbegriper båda lösningar medan moderaterna tvingas välja.
Det är en självklar åsikt för moderaterna att näringslivet ska få betalt och ha rätt ha ta betalt för sina varor. I det här fallet musik och bild. Slutsatsen blir då att fildelning är stöld. Det är en lika självklar åsikt för moderaterna att människor ska vara fria att göra som de vill och att den naturliga konkurrensen på marknaden gör att de som inte håller måtten slås ut. Då är den naturliga slutsatsen att fildelning ska vara tillåten och att de konstnärer/artister som inte får tillräckligt med inkomster av sin konst slås ut. Dessa båda synsätt är svåra att kombinera.
Vänsterpartiet vill å ena sidan att alla, oavsett inkomst, ska ha tillgång till kultur och å andra sidan stöjda kulturutövarna. De stora klara sig alltid även om fildelning är tillåten. Det kommer alltid att finnas människor som vill se film på bio och som vill kunna ha en skiva i en synlig skivsamling. De stora kan också få in pengar på konserter och kringprodukter. Tack vare fildelning kan en artist få en större spridning och mer fans och på sätt kunna göra fler konserter och sälja fler t-shirtar. Problemet är de små, de som är beroende av att sälja sin produkt och som inte kan få inkomster från konserter, tröjförsäljning, dataspel eller leksaker.
Jag hoppas att mitt parti snart sätter ner foten i upphovsfrågan, i fíldelningsfrågan är ju foten nedsatt sedan länge. "Skulle kunna"-lösningarna är rätt komplicerade och en aning otidsenliga. Personligen tror jag att de stora artisterna klarar sig bra även med en tillåten fildelning. Ska man ha en upphovsersättning ska den rikta in sig på mindre kulturutövare, om de nu skulle förlora på en fri fildelning.
Andra bloggar om fildelning, vänsterpartiet, politik
finns artister som blir kända enkom av gratis spridning på nätet. madonna böt från skivbolag till konsertarrangör istället. radiohead är ett band som låter fansen sätta priset på deras senaste skiva. artisterna klagar inte på fildelarna verkar det som, åtminstone inte öppet. De som förlorar pengar är de giriga skivbolagen.
biobesöket i USA har ökat samt att de som tankar skivor också köper mer. möjligheten till gratiskonsumtion leder till ökad konsumtion.
Det är det jag menar att vänsterpartiet måste fundera på. De stora klarar sig bra trots fildelning, en del t.o.m. tjänar på det. De små kanske varken tjänar eller förlorar på fildelning. Så därför måste man noga analysera vad en tillåten fildelning skulle betyda för kulturutövarna innan man slentrianmässigt inför en "stim-peng".
Det saken i grunden gäller är ju att den tekniska utvecklingen gjord det oerhört enkelt och nästan gratis att kopiera och distribuera sånt som går att digitalisera.
Det går liksom inte att stoppa in tandkrämen i tuben igen, oavsett hur man lagstiftar. Det går inte att tjäna några stora pengar på att sälja kopior i framtiden eftersom vem som helst kan göra sin egen kopia gratis.
Därför måste upphovsmännen helt enkelt komma på andra sätt att ta betalt, tex genom att ta betalt i förskott innan de släpper en ny låt av dem som är intresserade av att det händer.
Då blir artister som alla andra, dvs de får betalt EN gång för sitt arbete... Jag menar, hur många snickare får betalt varje gång nån går genom en dörr de byggt?
Modellen med att ta betalt per kopia fungerade bara i en viss teknisk miljö, när utrustningen för att framställa kopior var dyr och krävde stora investeringar. Skivbolag och bokförlag bygger på den principen, de står för investeringen och upphovsmannen för innehållet. Traditionellt så har de därför kunnat utnyttja upphovsmännen eftersom det alltid varit svårare för upphovsmannen att få distribution än för förlaget att hitta andra författare.
Nu är verkligheten en annan, med datorn kan även ett garageband göra en juste produktion och distributionen kan vara gratis via nätet för den som vill, bara man hittar på ett annat sätt att få in pengarna.
En sak som är helt säker är att den "illegala" kopieringen inte kommer att kunna stoppas, oavsett hur integritetskränkande metoder skivbolagen hittar på, så varför hoppa på det tåget?
Släpp fri personlig, icke-kommerisiell fildelning. Kommersiell användning bör fortfarande omfattas av samma regler som nu, men det är inget problem, eftersom de reglerna kan upprätthållas utan att all privat kommunikation måste avlyssnas.
För övrigt, skatt på bredband som parallell till kassettersättningen har jag sågat grundligt på:
min blogg
Små artister/nya artister/garage band (kalla vad du vill) kan tjäna på att deras musik sprids gratis på internet. De intresserade hittar musiken och den sprids, och ruskigt snabbt. Man får använda många miljoner kronor om man vill nå ut med sitt material. Internet kan göra band kända, vilket de tjänar in sedan då de blivit mer etablerade i form av dylika intäkter.
