Med betyg från ettan blir ingen underkänd?
Det vore intressant att veta på vilket sätt skolan är en flumskola och på vilket sätt skriftliga omdömen i skulle ändra på det. Det är väl förändringar i skolan, genom satsningar på lärare etc. som behövs, inte betyg. Betygen i sig ökar ju inte skolans fokus på kunskapsresultaten.
Till Radio Uppland säger Uppsalafolkpartisten att föräldrar behöver få information om hur det går för barnen i skolan. Det är ett märkligt uttalande med tanke på att alla föräldrar får information via läraren och kan ställa frågor till lärarna. Föräldrar är väl inte döva? Fast senare säger hon att vi måste kunna utvärdera barnen, så hon vet nog inte riktigt vad hon pratar om. Utvärderar barnen gör ju lärarna hela tiden för att kunna ge barnen rätt stöd i kunskapsinhämtningen.
Jag tycker att det är lite för mycket fokus på betyg som källa till kunskap. Folkpartiet verkar i själva verket sakna idéer om hur skolan ska kunna utvecklas till en riktigt bra skola där alla barn verkligen får den kunskap som de behöver. Om de hade några sådana idéer skulle de väl inte tro att betygen är nyckeln till en framgångsrik skola. För de tror väl inte på fullt allvar att alla elever hade minst trea på min tid i skolan och att alla hade godkänt resultat med det gamla bokstavsbetygen?
Alldeles för mycket fokus på betyg! Håller med! Om det ändå vore så att man krävde att lärarna ska informera om hur det går för barnet med det ena och det andra enligt principen löpande text, men nu vill man ge skolan rätt att själv bestämma över utförandet! Vilket kommer att få till resultat att många skolor ger sifferbedömningar av barnet = betyg! Det spelar ingen roll att man kallar det "skriftligt omdöme" - det är en bedömning av barnet. Punkt.
Det du säger om att "alla föräldrar får information via läraren och kan ställa frågor till lärarna" håller jag med sorg inte med om! Jag har flera gånger råkat ut för att efterfråga info kring mina barn, men inte fått det. Tyvärr är det också så att en del lärare inte verkar vara intresserade av att veta huruvida deras elever tagit till sig undervisningen eller ej! Ett prov per termin - och vips där har du slutbetyget!
Att läraren tvingas skriva något om elevens kunskapsnivå skulle kunna vara bra om det används av läraren för att utvärdera lärarens eget arbete. Men något sådant har jag inte hört Björklund tala om!
Jag är lite osäker på vad jag tycker i den här frågan. Jag vet att jag själv längtade till sjunde klass där jag skulle få betyg och såg betygen som en "motivator", men jag hade å andra sidan lätt för att lära i skolan OCH lätt för att visa vad jag kunde (för det är ju det som räknas). För andra var säkert betygen hämmande och sved i magen.
Att lägga sin tillit på en god dialog med lärare är dock ingen verklighet i alla lägen idag. På det sättet kommer skriftliga omdömning och, i förekommande fall, betyg att tvinga läraren till tydlighet och ställningstagande. Många lärare är givetvis jättebra på detta, men det finns lärare som inte är det, och det finns fortfarande barn som inte fångas upp när de har inlärnings eller skrivsvårigheter förrän de byter lärare. Ett skriftligt omdöme kan sannolikt komma att ansvar utkrävs i sådana situationer om det senare uppdagas att till exempel ett barn kommer till högstadiet utan att kunna läsa.
Ett skriftligt omdöme blir dessutom en utvärdering både av lärare och elev även om utvärderingen av läraren inte kan ske förrän det kanske är för sent för eleven...
Du har erfarenheter av skolan som är rosenröda, så ser inte verkligheten ut för alla! Ut och besök skolorna, prata med eleverna, lärarna och föräldrarna och hör deras förslag på metoder och tillvägagångssätt för att nå en skola där alla har möjlighet att vara framgångsrika!!
Jag har inga rosenröda erfarenheter av skolan, varken från min egen skolgång eller från mina barns. Jag tycker bara att alla verktyg finns där. Lärarnas utvärdering, utvecklingssamtal med barn och föräldrar, möjlighet för föräldrar att begära skriftliga (inte betygslika) omdömen. Det handlar om att använda dem rätt. Rätt använda blir dessa verktyg mer verkningsfulla än tidiga betyg och obligatoriska skriftliga omdömen.
Flera skolor har sedan många år redan befunnit sig i den här "gråzonen"! Alltså: fastän betygsliknande omdömen inte varit tillåtna har föräldrar på utvecklingssamtalet presenterats en tabell med elevens ämnen listade och en 4-gradig skala. Ganska likt betyg, tycker jag och jag har varit rätt upprörd för detta. Skolan har dock hävdat att de haft skolverkets välsignelse! Det värsta är att det bara i ett fåtal fall fanns några meningar i löpande text, skrivna av
respektive lärare. Om nu skolorna får fritt fram för att utforma sina omdömen som de vill, finns risk för att det blir just detta: En sifferskala som ger absolut ingenting. I alla fall är det inte frågan om utvecklingssamtal längre, utan rätt och slätt en bedöming och värdering av barnets insats, utan någon som helst handlingsplan för fortsatt utveckling. Detta händer redan i Uppsala, i Sverige, idag!
Rätt använda skulle verktygen fungera, precis som Ilona skriver! Och sannerligen blir mer meningsfulla än en sifferserie.
Själv tyckte jag nog att det var kul med betyg för egen del, men det var ju enbart för att jag var en duktig flicka. Jag blev mer och mer mot betyg ju längre jag gick i skolan och märkte hur orättvist de kunde slå och hur en del lärare inte brydde sig om att se vissa elever och lyssna på deras kunskaper, utan t.ex. gav ett skriftligt prov som var allenarådande en gång per termin. Ellar bedrev musikundervisning m h a
bandspelare och sedan satte betyg efter en uppsjungning till tramporgel!
Betygssättningen var verkligen lite speciell. Vi hade en lärare på högstadiet som såg till att proven var så lätta att så gott som alla klarade tillräckligt för en trea men hade riktigt svåra frågor för att sålla agnarna från vetet för de högre betygen.
Vår lärare i kemi var dock den som tog priset. Efter tre år med fysik fick vi i nian 100 formler. Vi fick reda på hur många formler vi var tvungna att kunna för att få 1-5 i slutbetyget.
