Mansförtryck drabbar kvinnor och män - men inte lika
Trots allt håller jag med Per Ström i hans slutsats: Sann jämställdhet kan bara uppnås genom könsneutralitet i genusdebatten, där båda könens specifika svårigheter ges samma erkännande!
Feminismen handlar ju om att båda könen ska ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter. Ingen ska i kraft av sitt kön ha fördelar, som inte är biologiskt betingade. Vi feminister vet att det finns kvinnor som misshandlar sina män, vi vet att det finns män som misshandlar sina män och att det finns kvinnor som misshandlar sina kvinnor. Vi vet att många män vill vara mer med sina barn och att det kan vara jobbigt för män att leva upp till idealbilden av den starka och hårda mannen.
Vi vet allt detta men i debatten fokuserar vi på förtrycket av kvinnan. Om vi uppnår sann jämställdhet där det inte förekommer något kvinnoförtryck förekommer det inte heller något mansförtryck. Per Ströms debattinlägg har en ton som säger att män ska få välja om de vill vara hemma med sina barn eller om de ska få jobben framför kvinnorna.
Jag vill att män ska vara hemma mer med sina barn. Jag vill att det ska vara lika naturligt för en familj att bestämma att han är den som jobbar deltid och fokuserar på familjen medan hon gör karriär som tvärtom. Men jag vill inte, vilket man kan få intrycket att Per Ström vill, att männen ska bestämma att de ska satsa på familjen medan kvinnan ska jobba. Män har i alla tider bestämt och det var männen som bestämde att kvinnorna inte skulle jobba.
Per Ström säger att de flesta våldsbrott drabbar män, men hela samhällsdebatten kretsar kring våld mot kvinnor. Hans slutsats blir att män är förtryckta. Sant är att samhällsdebatten kretsar kring våld mot kvinnor eftersom det våldet är oförutsägbart och för att kvinnor känner störst rädsla, kvinnor vågar i vissa fall inte ens gå ute själva när det är mörkt. Sant är att flest våldsbrott drabbar män och de drabbar unga män i krogkön, på krogen eller på stan en fredag-lördagkväll. Ändå hindrar det få män från att gå ut. Sant är också att samhället lägger ner stora resurser på just denna typ av mäns våld (för det är övervägande mäns våld som drabbar både kvinnor och män).
Visst är det ett privilegium för oss kvinnor att de flesta män, även många våldsbenägna, har en spärr mot att slå en kvinna (förutom sin egen då i vissa fall), att vi får vara nära våra barn, att vi slipper göra lumpen, att vi får gråta och visa känslor, att vi får smycka oss etc. Några fördelar har vi trots allt fått av att vi historiskt sett inte ansågs vara fullvärdiga människor. Samtidigt blir den kvinna som bryter mot detta, som lämnar sina barn, klär sig "manligt"och så vidare, betraktade som okvinnliga och konstiga.
På punkt efter punkt kan man bemöta Ströms inlägg men någonstans måste man begränsa även ett blogginlägg. Viktigast är kanske att könsrollerna begränsar såväl män som kvinnor men att det fortfarande är kvinnan som oftast drar det kortaste strået.
Andra som bloggat om detta är bl.a. Svensson, Rabulist och Så säger Per
Andra bloggar om jämställdhet, våld, politik och feminism
"Vi vet allt detta men i debatten fokuserar vi på förtrycket av kvinnan."
Precis!
Och vet du vad detta leder till? Jo läs nu, här kommer det intressanta!
Jo!! Snabbaste sättet att få till förändringar är genom att få politiker och resten av befolkningen med sig. Få dem att dela just sin egen världsbild. Och ju värre folk tycker att kvinnor har det och ju mer synd om dem de folket tycker att det är - dessto mer kommer folket hålla med om att de behövs radikala och snabba förändringar.
Men om folket tycker att män också behandlas orättvist och har problem. Då kommer inte folket tycka lika synd om kivnnorna och folket kommer inte stötta lika radikala och hastiga förändringar.
Därför kommer "feminister" (de som stöttar feminismen som du pratade om) TENDERA (medvetet eller omedvetet) att förminska eller vifta bort att män behandlas orättvist och har problem.
Det är precis detta som Pär Ströms resonemang innebär om man kokar ner det till en mening.
Och därifrån drar han förståss slutsatser om vilka förändringar som behövs.
Jag vet att det finns individer som slår individer, vidare vet jag att det finns individer som drar det kortaste strået. Om du ändrar din retorik till ovanstående så går vi mot jämställdhet.
I övrigt så anser jag att det finns ett starkt matriarkat i Sverige i dag, något som vi män har varit allt för tysta om allt för länge. Det viktigaste för de flesta män är att få vara med sina barn men i vårdnadstvister så vinner oftast mamman ( 95% av ensam vårdnad tillfaller modern), en feminist talar gärna om lönen och det är sant att det skiljer, enligt den senaste genusneutrala forskarrapporten skiljde det 1,6%(den kvinnliga forskaren trodde att det berodde på att män presterade mer). För min egen del så skulle jag lätt byta bort 300:- SEK netto i månaden mot att få åtminstone halva tiden med mina barn.
Så den diskrimineringen som finns slår helt klart hårdast mot männen då familjen värderas högst.
Som det ser ut idag så har kvinnorna förmånen att vara hemma med barnen medans männen är tvungna att gå och arbeta, om domstolar skulle döma efter barnkonventionen så skulle fler pappor få vårdnaden om sina barn och kvinnor skulle kunna söka sig ut på arbetsmarknaden så att lönerna skulle gå upp för dem.
Så om man frågar en man så drar han det kortaste strået med råge, tyvärr kan jag ej se ur kvinnans perspektiv då jag är man, det enda jag kan göra är att stötta individer och se alla människor på samma sätt. Det könskriget som råder nu är farligt och skadligt för samhället, nästan så att man kunde tro att det var skapat....
"seems to me that You might be caught between the Scylla and Charybdis"
ps. övertala alla dina politiska vänner att motverka hemliga sällskap såsom Bilderberg group( Carl Bildt har gått och hävdat att han gick dit som privatperson... ahh politiker blir nickedockor åt vd:ar), frimurarna, OTO,skull and bones,Scottish Rite mm ds.
Nu vet jag inte hur det är i just ditt fall, det är möjligt att du har blivit orättvist behandlad av rättsväsendet. Men det är inte på något sätt ett förtryck mot män att kvinnor "vinner" de flesta vårdnadstvister idag. Det beror på 1.
Betydligt Fler män än kvinnor har gjort sig skyldiga till vålds och/eller sexualbrott mot familjemedlemmar. Sådana "föräldrar" är absolut inga lämpliga vårdnadshavare, det har rä'ttsväsendet äntligen börjat fatta.
2. En man som inte varit föräldraledig, kanske knappt varit ensamma med sina barn mer än någon timme i taget kan självklart inte komma och begära att han efter en separation ska ha barnen hela eller halva tiden enbart för att han nu kommit på andra tankar. Han får börja med att bygga upp en relation till barnen steg för steg och vinna deras förtroende, först när han gjort det kan barnen bo hos honom på hel eller halvtid. Valde fler män att tillbringa mer tid med sina barn INNAN separationen skulle
inte bara fler män "vinna" vårdnadstvister, det skulle förekomma mycket färre vårdnadstvister överhuvudtaget och dessutom fler separationer och skilsmässor.
För övrigt är någon "rättvisa" mellan könen i sig inte relevant när det gäller vem som ska ha vårdnaden. Barnets bästa är det enda som är viktigt.
Är det mamman som misshandlat pappan ska självklart inte hon heller ha vårdnaden. Är det mamman som tillbringat en vaken timme per dygn med barnen med barnen medan pappan tagit hand om dem är det självklart att pappan ska ha vårdnaden.
Nu vet jag inte hur det är i just ditt fall, det är möjligt att du har blivit orättvist behandlad av rättsväsendet. Men det är inte på något sätt ett förtryck mot män att kvinnor "vinner" de flesta vårdnadstvister idag. Det beror på 1.
Betydligt Fler män än kvinnor har gjort sig skyldiga till vålds och/eller sexualbrott mot familjemedlemmar. Sådana "föräldrar" är absolut inga lämpliga vårdnadshavare, det har rä'ttsväsendet äntligen börjat fatta.
2. En man som inte varit föräldraledig, kanske knappt varit ensamma med sina barn mer än någon timme i taget kan självklart inte komma och begära att han efter en separation ska ha barnen hela eller halva tiden enbart för att han nu kommit på andra tankar. Han får börja med att bygga upp en relation till barnen steg för steg och vinna deras förtroende, först när han gjort det kan barnen bo hos honom på hel eller halvtid. Valde fler män att tillbringa mer tid med sina barn INNAN separationen skulle
inte bara fler män "vinna" vårdnadstvister, det skulle förekomma mycket färre vårdnadstvister överhuvudtaget och dessutom fler separationer och skilsmässor.
För övrigt är någon "rättvisa" mellan könen i sig inte relevant när det gäller vem som ska ha vårdnaden. Barnets bästa är det enda som är viktigt.
Är det mamman som misshandlat pappan ska självklart inte hon heller ha vårdnaden. Är det mamman som tillbringat en vaken timme per dygn med barnen med barnen medan pappan tagit hand om dem är det självklart att pappan ska ha vårdnaden.
Vill rekommendera alla som har tröttnat på de manshatande ego-feministernas nedmontering av manligheten och som tröttnat på att en högljudd minoritet radikala kossor får styra landet,
att läsa böckerna:
"Mansförtryck och kvinnovälde", som finns gratis att ladda ner på:
dnv.se/mou/rapport_mansfortryck.htm
samt boken
"If men have all the power, how come woman make the rules?", som finns gratis att ladda ner på: rulymob.com
Samt en samling böcker i ämnet finns att ladda ner här.
rapidshare.com/files/3965109/MRADocuments.zip
Läs på och skaffa er argument!
Läs på och sätt press på makthavarna!
Krossa EGO-Feminismen NU!
Jag har bestämt mig nu
jag ska skriva en bok om
kvinnor som misshandlar män.
Great .Now i can say thank you!
