Såg att de två kvinnor som sökt skadestånd för att de som minderåriga utnyttjades på bordell på 70-talet nekas detta. Kanske är det helt rimligt ur juridisk synpunkt att inte betala ut skadestånd för något som är preskriberat men ur mänsklig synpunkt måste man inse att det tar tid för skadade tonåringar att läka och orka kräva sin rätt.

Här handlar det om två minderåriga flickor som tagits in på behandlingshem och sedan hamnat "i klorna" på en bordellmamma. När bordellen sprängs läggs locket på eftersom flera kändisar och höga politiker pekas ut som bordellbesökare. All skam läggs på bordellmamman och männen går helt fria. Hur skulle två fjortonåringar, utnyttjade och redan placerade på behandlingshem, kunna hävda sin rätt?

Jag tycker att uttalandet från den dåvarande åklagaren Erik Östberg, om att han trodde på flickornas uppgifter men lät sig påverkas av de utpekade sexköparna under utredningen, visar vad det handlade om: "Jag fick åtskilliga samtal från män som var oroliga för sitt familjeliv och för sin sociala ställning. När det ringer en darrande människa som ser sitt sociala liv stå på spel, det berör en ju", har Erik Östberg sagt enligt TT (via Aftonbladet). Två darrande flickor som redan fått sitt sociala liv förstört vägde lätt mot sexköparnas oro.

Det verkar dessutom märkligt att justitiekanslern inte funnit något stöd för uppfattningen om att åklagarna utsattes för "otillbörliga påtryckningar" om dåvarande åklagaren sagt att han påverkades av de män som ringde honom och var oroliga för att deras inblandning i bordellhärvan skulle komma ut.

Kvinnorna och deras advokat kommer att gå vidare. Hoppas att deras kamp kan reda ut lite mer av denna bordellhärva. Locket har lagts på alldeles för länge.

Advokaten förresten, man skymtar ju honom på bilder ibland så jag undrar om det är samma Niclas Karlsson som en gång var aktiv på Uppsala studentkår.  Någon som vet?