Facebook är ute läser man ibland i kvällspressen och flera av mina "vänner" har slutat använda Facebook. Själv tycker jag fortfarande att Facebook är bra. Jag har upptäckt att jag även kan jobba via Facebook, göra upp möten och hålla koll på en hel del saker. Vissa personer är lättare att få tag på via ett meddelande på Facebook än via mail. Utanför jobbet uppskattar jag att det är så många av mina vänner och bekanta som regelbundet uppdaterar vad de gör. V t.ex. som jag inte träffat på några år, talade under en period om att hon gick på husvisning, sedan om husköpet, flytten och trivseln. Utan Facebook skulle jag inte veta någonting om V, inte ens att hon numera har barn.

Jag vet var K är när hon är utomlands i jobbet, jag vet lite grand om vad hon gör på jobbet också. C:s olika vedermödor och var hon befinner sig i livet får jag också koll på genom dagliga uppdateringar av aktuell status. Så länge man har Facebook-vänner som uppdaterar sin status har man koll på vad de gör och hur de mår. Just nu undrar jag t.ex. vad U ska göra ikväll eftersom hon ser framemot kvällen, varför L fick halva apoteket med sig hem efter ett läkarbesök och visst är det kul att bilbesiktningen gick bra för A.

Tack vare Facebook fick jag se bilderna från festen i lördags nästa direkt, inte skulle jag sitta hemma hos födelsedagsbarnet och bläddra i album. Tack vare Facebook kan jag, om jag vill, se på bebisar, semesterbilder, bildmaterial till föreläsningar i arkitekturhistoria m.m. Hur kan någon tacka nej till det?

_{Andra bloggar om Facebook}