11 september, så mycket känslor. Igår anordnades en minnesdag för offren för kuppen i Chile på Uppsala Bokcafé. Temat var exilen och vi fick se en film om en chilensk man, Mario, som tvingas fly till Sverige. Han klarar inte av exilen i Sverige utan väljer att ta sitt liv. Hans enda vän i Sverige för hans aska till Chile där den strös ut på den vackraste platsen.

Jag fick förmånen att tala en stund en efter filmvisningen och valde att inte prata om Chile utan om exilen, utifrån min egen familjs erfarenhet. Hur exilen splittrar familjer och känslan av att inte höra hemma någonstans. Det kändes bra att göra det och det får en att inse att det spelar ingen roll varifrån man kommer eller varför man lever i exil, känslorna och upplevelserna är desamma.

Det jag ångrar är att jag inte pratade mer om döden. Jag sa att min pappas exil tog slut när han dog den 11 september 2003. Men exilen tar inte slut med döden, den blir bara slutgiltig och den förstärker exilen för oss anhöriga. Mario kom tillbaka till Chile som död, hans exil tog slut, men min pappa begravdes i Sverige, hans exil tar aldrig slut.

Jag tänker på mina döda släktingar på mammas sida där alla ligger begravda inom några mils radie. För dem som kan räkna sitt svenska ursprung i flera generation finns oftast ingen exil och de anhöriga vilar tryggt på svenska kyrkogårdar. Så tänker jag på mina döda släktingar på pappas sida. Pappa på kyrkogård i Borås, farmor i Budapest, farfar på okänd plats i okänt land och inte ens i en grav eller minneslund, farmors mor och farmors bror, någonstans i Montevideo, i en stad i ett land som för länge sedan glömt att de ens existerade. En död i exil är en exil som aldrig tar slut.

Pappa, jag saknar dig men jag är glad över att du vilar så nära att jag kan hälsa på dig ibland. Jag tänker på alla dem som har inte har en grav eller ens en minnesplats att gå till, som du och din mor och som många av dem som kommit till Sverige på flykt undan krig, tortyr och döden.

Mer om minnesdagen finns att läsa på Jacob Johnsons blogg.

_{Intressant?
Andra bloggar om exil, 11 september, Chile, Budapest, Montevideo}