Årets jobbigaste dag . . .

Idag är det 34 år sedan mitt folk splittrades av bomberna som föll över Santiagos stora Alamedas. ?Allende, Allende, Allende, endast Allende!?, löd folkets rop vid hans sida. Endast Allende hade varit helt lojal mot dem och aldrig bedrivit dubbelspel. Därför är han ständigt närvarande. Därför är det endast revolutionärerna och de konsekventa kämparna som axlar hans fanor, som tillsammans med honom utkämpar striderna för rättvisa villkor, medan inkonsekventa och byråkrater, som klätt ut sig till vänsteranhängare, ger sken av en falsk respekt gentemot honom, samtidigt som de är helt likgiltiga för merparten av det budskap som kom att bli hans sista: ?Folket måste försvara sig?, folkets konsekventa kämpar ?skall, snarare förr än senare, öppna upp de breda alléerna där morgondagens fria människa träder fram?? Jag minns bomberna, skott, helikopterna, skrik, kaoset, men jag minns även hans röst, när jag av rädslan låg på marken i vårt enkla kök. "... jag kommer åtminstone att bli ihågkommen som en hederlig man, som var lojal mot er och trogen demokratin." ur Allendes sista tal.