Peter Eriksson grät när . . .

Ja gud, vilken lögn och förvanskning! Lars Ohly var väl en av Berlinmurens och Honeckers starkaste kritiker, visst var det så? Det var väl det den där tv-dokumentären för ett par år sedan handlade om: Ohlys ärorika kamp mot det kommunistiska förtrycket i Östeuropa. För visst har Vänsterpartier på denna punkt en stolt historia att falla tillbaka på?

Tack för dessa klargöranden! Du förefaller mig vara en lika samvetsgrann opinionsbildare som Eduard von Schnitzler.

Vänliga hälsningar,
Martin Karlsson

Steget från att vara Berlinmurens starkaste kritiker till att gråta när muren föll är väldigt stort. Däremellan finns många olika grader och förhållningssätt. Jag är övertygad om att du Martin, precis som jag, inte heller var Berlinmurens starkaste kritiker. Jag var kritisk men skulle aldrig våga kalla mig den starkaste kritikern.

Min värld är inte svart eller vit. Det var säkert Eduard von Schnitzlers. Det skulle nog vara mer i hans smak att tolka kritiken mot Erikssons uttalande om att Ohly grät som ett försvarstal för det gamla kommunistpartiets förhållningssätt till Sovjetkommunismen.

Men Ilona, problemet är ju inte att Peter Eriksson hävdat att Ohly grät vid murens fall, utan att Lars Ohly själv medgett detta i en TV-sänd intervju (visades bl.a. i samband med uppdrag gransknings dokumentär om det svenska stödet och politiska kopplingarna till Europas gamla kommunistiska diktaturer).

Det är denna intervju Peter refererar till, och alltså inget grundlöst påstående, eller en "dröm" som du hävdar. Därmed faller även dina insinuationer om att det skulle föreligga något falsarium när SvD skriver om detta.

Mot bakgrund av detta blir också ditt försök att via en vag liknelse koppla ihop vår statsminister med Chilenska fascister hopplöst missvisande, och i ärlighetens namn tämligen smaklöst.

Det finns flera saker att invända på det du skriver. Redan tidigt i ditt inlägg fäller du t.ex. ditt eget resonemang genom att först hävda att (mp) plagierat ditt partis politiska agenda, för att sedan tvärvända och kritisera deras "borgerliga inställning" till flera politiska nyckelområden.

Svaret är helt enkelt att (mp) är ett intresseparti i mittenfåran, vilket bl.a. påpekas i artikeln som också tar upp tidigare diskuterat samarbete med (fp) och (c) för att bilda en mittenregering.

Kan helt kort konstatera att det tydligen är mycket svårt att läsa tidningen, och förstå vad som däri står, med de blodröda glasögonen på.

Kära Ilona,

Jag utgår från att du förstår skillnaden mellan att vara passiv kritiker och att som Lars Ohly aktivt stödja en förtryckarregim.

Huruvida Ohly grät eller slet sitt hår eller bara satt och tjurade är tämligen ointressant - även om kommentatorn ovan verkar ha ganska bra på fötterna - det väsentliga är att han under en lång tid aktivt och uttryckligen stödde DDR-regimens förtryck samt att hans omvändelse kom under galgen.

Jag skulle gärna se att du presenterar belägg för att Reinfeldt på samma sätt sött Pinochets förtryck. Om du inte finner några sådana vore det faktiskt på sin plats att du backar från ditt absurda påstående.

Vänliga hälsningar,
Martin Karlsson

Ohly sa i en intervju att han blev ledsen när muren föll. Vad han menade med det framgår inte. För mig är det stor skillnad mellan att gråta och att bli ledsen. Man kan t.ex. bli ledsen för att Murens fall så tydligt klargjorde så många bortkastade år av europeisk oenighet. Man kan också bli ledsen för att Murens fall symboliserade ett politiskt systems misslyckande, oavsett om man var kritisk eller inte till systemet som sådant. Gråter man gör man det av lycka eller av sorg.

Jag fäller inte mitt resonemang. Eriksson väljer att lyfta fram de delar i sitt partis politik som är mer eller mindre identiskt med vänsterpartiets, plagierat om man så vill, som skäl till samarbete med socialdemokraterna. Däremot är han tyst om den politik som ligger mer åt höger. Det hade varit bättre, och politiskt mer ärligt, om han använt miljöpartiets syn på familjepolitik, arbetsrätt, konkurrensättningar m.m. som skäl till att inte vilja samarbeta med vänsterpartiet.

Jag har aldrig påstått att Reinfeldt grät när Chile blev demokratiskt. Jag bara frågar om det blir sant om någon säger att han gjorde det. Er tolkning av det jag skriver visar ju att det räcker att något blir skrivet så tolkas det som sant även om det bara är en retorisk fråga.

"När vi skriver om de socialistiska länderna i Röd Press bör vi inrikta oss på att avslöja borgarnas myter....inte sprida dem vidare."
Lars Ohly, efter en kritisk artikel i Röd press om förhållandena i DDR

Ohly försvarade regimens män och trampade därmed på det tyska folket:

""Jag hörde till dem som inte fullt ut förstod sprängkraften i människors krav på förändringar och på att demokratiskt kunna kontrollera sin utveckling."

Ohly hörde till den hårdföra falangen som ville censurera kritik mot östländerna. Vänsterpartiet har fortfarande inte gjort upp med sin historia, se tex Kirunasvenskarna där Ohly personligen tog bort en ursäkt som skulle skickas till dessa stackars människor. Läs på svt.se uppdrag granskning

Om man under många års tid har gett sitt aktiva och uttryckliga stöd åt en regim torde det inte finnas så stort utrymme för tolkningar av vad det innebär att man blir ledsen när denna regim faller.

Jag trodde faktiskt att ni i Vänsterpartiet gjort upp med ert förflutna, men din argumentation här visar oerhört tydligt att så inte är fallet. Synd, för där förlorade ni min röst.

Martin

Det är tråkigt att vi pratar förbi varandra. Jag försvarar inte Lars Ohly, det får han göra själv. Han får också stå för sin tolkning av vad han sagt och vad han menar.

Jag skulle ju också bli chockad om jag fick höra att Lars Ohly grät när muren föll. Jag skulle inte kunna vara aktiv i ett parti vars partiledare grät när Berlinmuren föll, trots att det partiet står upp för en politik som jag vill driva. Däremot kan jag vara aktiv i ett parti vars partiledare en gång sagt saker som han idag ångrar. Även om jag önskar att han klargjort detta mycket tidigare och tydligare.

Om nu Lars Ohly skulle ha gråtit för att Berlinmuren föll, så hade han säkert något skäl till det. Att som parallell hotta på att Fredrik Reinfeldt grät när Pinochets diktatur i Chile tog slut är ju helt osmakligt! Hur kan det vara ett liknande exempel? Hur kan det stå i paritet med att ev gråta över Berlinmuren? De flesta bryr sig nog inte speciellt om att någon gråtit över Berlinmuren, men skulle nog verkligen se ner på någon som gråtit över Pinochets fall.

Galaxa. Reinfeldt och Pinochet är inte ett liknande exempel. Det är bara retorik. Exemplet kunde lika gärna vara att Kalle Anka finns på riktigt. Poängen är att det inte behöver vara sant bara för att någon säger det. Jag förmodar att Reinfeldt inte grät när Pinochets diktatur i Chile tog slut. Därför tyckte jag att det var ett tillräckligt absurt exempel för att visa att ingenting blir sant bara för att någon säger det.

Denna debatt visar i och för sig att jag hade fel.

"Poängen är att det inte behöver vara sant bara för att någon säger det."

Men om Lars Ohly inför rullande tv-kameror säger att han sörjde Berlinmurens fall ligger det väl ändå nära till hands att tro att detta är sant?

Jag förstår inte vart du vill komma genom att misstänkliggöra Peter Eriksson, som i det här fallet bara citerar Ohly själv.

Därför är parallellen med Reinfeldt/Pinochet så illa vald. Moderater som i teve uttrycker sympatier med Pinochet blir nämligen utkastade ur partiet. I vänsterpartiet är liknande sympatiyttringar inte ens hinder för att bli vald till partiledare.

Bra, Ilona, att du inte försvarar Ohly. Visst kan man ångra sig, det respekterar jag. Dock är jag fortfarande ytterst tveksam till herr Ohly och Vänsterpartiet med tanke på närhistorien och umgänget med Hoenecker och Ceausesco mfl. Pinochet kan ingen försvara. Han bidrog till att över tretusen chilenare orättfärdigt dödades. Kommunismens brott mot mänskligheten i östeuropa/asien är i en helt annan storleksklass.
Det var därför vägval vänster bildades, och ett antal fd vänsterpartister ansåg sig tvungna att hoppa av, då det "gamla gardet" tog makten och utrymmet för en modernare vänster minskade. De flesta som hoppat av från Vänsterpartiet gjorde det pga kvarvarande kommunistiska strömningar, ett par hoppade av pga "manliga maktstrukturer" i partiet.

"Denna debatt visar i och för sig att jag hade fel."
Nu gör du det igen! Där skulle man kunna tolka det som att du tror att andra inte tycker Reinfeldt-Pinochet-exemplet är absurt.

Ingen retorik i världen står helt skild ifrån sanningen. Det är precisi som humor! Och att du tar ett exempel som Reinfeldt-Pinochet är kanske absurt för dig. Men tydligen är det inte absurt för folk att tro att det inte är absurt för sig. Det beror antagligen mest på att de inte känner dig, men också på att det är vad man kan tro att en vänsterpartiskt kan dra till med när det gäller en moderat.

Längre tror jag inte man kommer, utan att vara tvungen att göra en sanningsvärdestabell och en grundlig argumentationsanalys inkl grafik...;-)

Jag måste verkligen bli bättre på hur jag uttrycker mig. Jag menade ju att diskussionen om mitt exempel visar att bara genom att en sak blir skrivet så är det som om det verkligen är en åsikt (som i Pinochet-exemplet) eller sanning (som i Berlinmuren).

Kontentan är i alla fall att Reinfeldt inte grät över Pinochet och att Ohly inte grät över Berlinmuren, vad Peter Eriksson gråtit över får vi kanske anledning att återkomma till.

kontenta blir då att Ohly, sin vana trogen??, ljög när han sade sig ha gråtit. men det är ju en kommunist så vem blir förvånad. han har nog värre synder på sitt samvete, om det finns, än ännu en lögn framför tv-kamerorna.

Lite oroande1
Men här erkänner faktiskt Lars att han var mycket ledsen när muren föll, sedan har jag för med att han själv skrivit att han grät i någon artikel,, att han föll med muren typ.

http://www.youtube.com/watch?v=RbzRZWFZHs4

/ M

jag har hört Lars Ohly säga i en intervju att han blev ledsen (även om skälet inte finns med), däremot är det där med att han grät såvitt jag vet en uppdiktad historia.