Jag mår bra när stadsmiljön är grön
Annars byggs det alldeles för mycket i Uppsalas parker idag. När betongpartierna har bestämt sig kan bara utrotningshotade djur och växter, som t.ex. i Gränby backe, stoppa exploateringen av parken/grönområdet.
Efter prisutdelning anordnade UNT en stadsmiljödebatt. Jag trodde inte att jag kunde bli förvånad över vad Liv Hahne, moderat ordförande i byggnadsnämnden, tycker men den här gången blev jag det. Liv tyckte nämligen att det går bra att bygga i parker som ingen vistas i, då har de ju ingen funktion upprepade Liv gång på gång. När jag passerar Rosénparken vid Saluhallen brukar jag titta ned i parken, på fiskpassagen, vattnet och planteringarna, och njuta men jag går aldrig in i parken. Det finns många parker som jag går förbi och som får mig att må bra. Det blev än mer tydligt när vi var i Helsingborg, en stad med en central stadspark och ytterligare en stor park i utkanten av centrum men i stort sett bara sten och hårdgjorda välordnade ytor för övrigt. Jag upptäckte i Helsingborg hur trevligt det är i Uppsala med all grönska. Parker och planteringar får oss att må bra och trivas även om vi inte använder parken i betydelsen gå in där och sätta oss på en parkbänk.
Under debatten blev det tydligt att Liv var ganska ensam i sina ståndpunkter. Även publiken talade sig varm för ett bevarande av stadens parker. Tyvärr är det Liv Hahne som bestämmer i byggnadsfrågor den här mandatperioden, det har Uppsalaborna bestämt.
Debatten kan ses på UNT:s webb-TV, följ länken ovan och klicka på webb-TV.
Andra bloggar om stadsmiljö, byggande, parker, grön miljö, Uppsala, politik,,
Känner du till planerna på att Carl von Linné´s
minne skall upp på världsarvslistan?
Det är bedrövligt om man i så fall man tänker bygga på Gränby backe.
Bevara parker och kulturminnen.
från min kommentar på UNT:
Bebyggelse får inte inkräkta på naturvärden.
Det går att bygga i centrum om man inte inkräktar på grönområden. Om plats finnes alltså. Detta borde vara ett systemvillkor.
Det som är en skyddsvärd biotop skall naturligtvis avsättas som kommunalt reservat. Det är klart att man kan bygga om man ger naturen en livskorridor. Förbindelse skall finnas med naturen utanför stadsbebyggelsen. Aldrig skära av förbindelsen. Särskilt områden med kulturhistoria, rödlistade arter ängs- och betesmarker med många växter är särskilt skyddsvärda.Ett praktexempel på detta är Gränby backe.
Backen var ängs- och betesmark redan då Linné startade sina Uppsalavandringar. "Waksaliensis" hade sin höjdpunkt på Gränby backe. Det är pinsamt att se hur staden helt sonika flyttar en kulturstig för att ge plats för byggen.
Norra Gränbyvägen byggdes under dessa Linnévandringar för att ge plats för 100-tals deltagare. Linné namngav flera växter på 1750-talet däribland Ögontröst. Den finns än idag på Gränby backe. Linnés dotter bodde dessutom i området. Det är uppenbart att de dammbyggen som sent omsider startat har för avsikt att "locka bort" den Större vattensalamander som har sitt födosök och vintervistelse i skogsdungen i den södra delen. Dessa träd skall bort för att ge plats för bostadshus. Märkligt naturskydd för en hotad art.
Inte ens en källåder med s.k. artesiskt vatten lär stoppa dessa byggplaner. Stenknäck, Göktyta och Gröngöling lär få flytta på sig. Nä, naturen skall inte avstå en pinne mer för byggen.
Det går att bygga smart om naturskydd och byggplaner samverkar. Det handlar alldeles för mycket om personlig makt och prestige.
Om ett år så är det bara 0,9% grönt kvar på östra sidan av ån och Ögontrösten förmodligen utdöd. Använd åkermark och skapa korridorer av natur in i staden.
Att minska på natur i stadsbebyggelse är att hugga av den gren man sitter på. Hälsogrenen
Nils-Olof Jerling 2008-04-02 22:13
