Lugn debatt om om vigselrätten, rapporterar DN. Lennart Sacredeus, kd, påminde om att Alliansen inte gått till val på att förändra äktenskapslagen. (undrar varför DN har stort A på alliansen, partier brukar ha liten bokstav och egennamn stor). Det är väl ganska mycket som alliansen inte gått till val på men som man ändå genomför så det var ju ett rätt dåligt argument.

Upsala Nya Tidning rapporterar också från debatten. För UNT bloggar just nu domprosten Tuulikki Koivunen Bylund. Igår skrev hon om vigselrätten. Ett blogginlägg som får en att tänka till. Jag vacklar ju själv mellan att helt skilja kyrkan från staten och därmed ta bort vigselrätten från kyrkan och att kyrkan ska behålla vigselrätten men då också viga samkönade par. Koivunen Bylunds inlägg ger just nu slagsida åt kyrklig vigselrätt med förändrad äktenskapslagstiftning.

Koivunen Bylund drar paralleller till när kyrkobokföringen gjort skillnad på barn och barn; nämligen barn födda inom äktenskap och de oäkta barnen, som föddes utanför äktenskapet. Hon drar paralleller till när kvinnor i början föraktfullt kallades för prästinnor.

Hon konstaterar att det nu finns krafter som åter vill göra skillnad mellan barn och barn, dvs. barn inom äktenskap och barn inom partnerskap. Hon konstaterar också att den lutherska kyrkan inte ens uppfattar äktenskapet som ett sakrament och därmed kan välkomna en könsneutral äktenskapslagstiftning. Hon anser att det vore en stor börda att lägga på Sveriges homosexuella om det var för deras skull man ska ha två förrättningar när man vill gifta sig.

Även om inte Koivunen Bylund säger något om den nu pågående kampanjen Bevara äktenskapet så sätter hon ju fingret på flera av det som gör Bevara äktenskapets budskap så tråkigt. Bevara äktenskapet använder familjen i betydelsen mamma+pappa+barn som argument mot en könsneutral lagstiftning. När man gör det så förespråkar man samtidigt en ordning där barn födda utom äktenskapet inte är detsamma som barn födda inom äktenskapet. Man säger indirekt att barn som lever med mamma+mammas flickvän/fru inte har samma status som barn som lever med gift mamma+pappa och man säger att barn+ensamstående förälder inte är en familj.

Jag kommenterade uppropet när det startade, här.

Jag har ingenting emot äktenskapet men jag vill att äktenskapslagstiftningen ska vara könsneutral. En könsneutral äktenskapslagstiftning innebär att äktenskapet bevaras och utvidgas. Ingen förslår, som tur är, att termen oäkta ska tillbaks i folkbokföringen (som i och för sig inte längre sköts av kyrkan) och ingen föreslår, i alla fall inte öppet, att kyrkan ska återgå till att skilja på gifta och ogifta mödrar. Förr fick en gift kvinna som fött barn genomgå en kyrkotagning eller kyrkogång några veckor efter förlossningen. Vid kyrkotagningen knäböjde kvinnan över en särskild kyrkotagningspall varvid prästen läste kyrkotagningsbönen och därefter tog henne i hand och uttalade en slutönskan. Ogifta mödrar kyrkotogs inte utan skriftades. Detta skedde ofta på vardagar eller efter gudstjänsten. Prästen tog inte ogifta mödrar i hand och dessa fick knäfalla på golvet eller på en oklädd pall, medan man använde en klädd pall för äkta hustrur. Texten är delvis hämtad från Eskilstunas släktforskningssida.

Kyrkan har förändrat sin syn på oäkta barn och ogifta mödrar, varför kan man då inte gå vidare och förändra sin syn på äktenskapet?
_{Intressant?
Andra bloggar om hbt, könsneutrala äktenskap, samkönade par, äktenskapslagstiftningen, oäkta barn, ogifta mödrar, Tuulikki Koivunen Bylund}