Abort eller adoption
Tankvärd artikel om abort kontra adoption i dagens Aftonbladet. Kristdemokraten Lennart Sacrédeus, som egentligen är emot fri abort, vill öka informationen till gravida kvinnor om adoption. Barnmorskan Tina Nevin menar att det är att utnyttja den gravida kvinnan som ett medel för folk som vill ha barn. Medicinetiskt blir det problematiskt när kvinnan blir ett medel istället för att vara ett mål i sig.
Tanken på en gravid tonåring som ett medel för att förse barnlösa med barn borde ge en och annan en tankeställare.
Det som stör mig med abortmotståndarnas argumentation är att den alltid handlar om själva aborten eller möjligtvis abortförebyggande åtgärder. Förebyggande av oönskade graviditeter talar man så gott som aldrig om. Jag tror att alla är överens om att antalet aborter borde minska men den rätta vägen att gå är naturligtvis information om hur man skyddar sig mot befruktningen och se till att alla har tillgång till preventivmedel.
När vänsterpartiet bildades 1917, för 90 år sedan, slogs man bl.a. för fosterfördrivningslagens och preventivmedelslagens avskaffande. Då var det förbjudet att sälja och informera om preventivmedel samtidigt som den som gjorde abort kunde dömas till flera års fängelse. Det tog årtionden innan övriga partier kom till samma insikt som vänsterpartiet och tillät preventivmedel och slutade straffa kvinnor som gjorde abort. Sedan dröjde det allt för länge innan aborten blev fri.
Abort och preventivmedel har alltid varit en klassfråga. Då var det inte överklassens kvinnor som dog efter att de gjort abort med en visp, de hade råd att betala en läkare. Då var det inte överklassens kvinnor som fick sitt liv förstört för att de var unga ogifta mödrar, de hade möjlighet att resa bort och adoptera bort barnet.
Hur tänker Sacrédeus, är det arbetarklassens unga ogifta döttrar som ska förse den etablerade medelklassen med barn?
Ge kvinnan stöd i hennes beslut, oavsett om det är abort, adoption eller att behålla barnet.
Jag håller med om det mesta du skriver. Sacrédeus och hans vänner är sämre i grenen "klassanalys och insyn i småfolkets livsbetingelser" än vänstern, det är klart. Samtidigt finns det en restpost i resonemanget som inte är obetydlig. Tidiga aborter borde inte vara kontroversiella (för andra än tok-religiösa) men när man kommer längre fram och faktiskt avslutar ett försvarslöst liv som skulle kunna ha blivit "något" ..? Jag har inget bra svar på det här, men frågan stör mig och ibland har jag en känsla av att den behandlas vårdslöst av vänstern. Man kanske kan formulera den här frågan: Vilket försvar har en varelse som skulle kunna få ett personnummer om några månader, om den idag på något sätt trasslar till det för sin mor?
Aborten är fri till och med vecka 18 och idag kan barn som föds i 22-23:e veckan räddas, om än i många fall med skador. Vi måste nog alltid hålla diskussionen om vilken vecka som är lämplig sista vecka vid liv, speciellt om läkarvetenskapen går så mycket framåt att barn födda ännu tidigare än vecka 22 kan räddas till livet.
Som tur är pratar vi sällan om "unga flickor" i samband med sena aborter. Sena aborter utförs huvudsakligen av medicinska skäl. Därför känns det så fel att blanda ihop dessa två saker. Sena aborter gör man då när man har fått resultatet av ultraljudsundersökningen och den har visat att fostret t.ex. inte är livdugligt/är svårt handikappat, saknar vitala delar osv. Problemet är att om man ger lillfingret då tas hela handen. Syftet är ju att förbjuda aborter i Sverige. Det kan man dock inte gå till val med - utan att begå harakiri.
Jag förstår inte VARFÖR abortmotståndare inte arbetar stenhårt för att hjälpa unga tjejer som har fött barn så att de skulle kunna framstå som alternativ till sådana som eventuellt tvekar.
Abortmotståndare pratar vanligtvis om rättigheter hit och dit, men vill ogärna prata om "enskilda fall" när man kommer närmare verkligheten.
Om kristdemokraterna skulle stenhårt försöka ändra samhället så att unga, outbildade mammor skulle klara sig bra i vårt samhälle med all det stöd som kristna människor skulle vara beredda att ge dem, då skulle säkert flera välja att föda istället för att abortera.
Nu istället skuldbelägger man unga KVINNOR ytterligare inför ett svårt val. Unga män syns inte i dessa sammanhang. Inte äldre heller - förutom just bland dem som fördömer..
"Då var det inte överklassens kvinnor som fick sitt liv förstört för att de var unga ogifta mödrar, de hade möjlighet att resa bort och adoptera bort barnet." Men, snälla du! Tror du inte att dessa kvinnor hade samma känslor som de i andra samhällsklasser? Förenkla inte världen genom att insinuera att rika människor är känslolösa. Det var nog ingen baggis att åka utomlands och ploppa ut ungem för att sedan komma hem till ett normalt liv igen, oavsett vilken samhällsklass du tillhörde.
Personligen har jag svårt att tänka mig att jag som ung flicka skulle genomgått en graviditet ända ut enbart för att lämna bort mitt barn. Abort hade nog i så fall varit ett alternativ. Kvinnan - oavsett ålder - måste ha rätten att ta det beslutet.
Men denna fråga måste hållas levande. T.ex. bör man fråga sig varför Sverige har andra regler för livsdugligt foster än vad t.ex. Finland har. Läs gärna Marcus Birros blogg och vad Jonna Vanhatalo skriver om detta (http://www.expressen.se/debatt/1.766199/jonna-vanhatalo-om-att-forlora-sitt-barn=.
Galaxa, Du tolkar in känslor när jag bara redogör för de faktiska skillnanderna i livsvillkoren förr. Överklassens kvinnor kunde resa bort och sedan adoptera bort eller låta någon annan uppfostra barnet medan arbetarkvinnorna oftast inte hade det valet. Känslomässigt spelar det ingen roll vilken samhällsklass man tillhör/tillhörde men levnadsmässigt och statusmässigt var det en en himmelsvid skillnad. också ta till sig sina barn.
Ok, men tror du inte att de kvinnor som reste bort "på sanatorium" också fick sina liv förstörda på sätt och vis? Arbetarklassen hade också ibland mer tolerans för "oäktingar" än vad som förekom i de högre stånden.
Det finns politiker i USA som är inne på samma sak. Puh!:
http://www.latimes.com/news/printedition/asection/la-oe-richards29oct29,0,2711502.story?track=mostviewed-sectionfront
Jag tror inte att toleransen var större för oäktingar bland arbetarklassen och även om den var det så hade kvinnor med oäkta barn svårt att försörja sig eftersom de inte fick arbete.
Överklassens (och medelklassens) hade valmöjligheter. De hade möjlighet att betala en läkare för en abort (även om det var förbjudet), de kunde behålla barnet men få leva med skammen och de kunde resa bort, föda och lämna bort barnet. Kanske tre svåra alternativ men ändock alternativ.
