När den allsvenska serietabellen spikas brukar jag snabbt markera alla Elfsborgsmatcher som spelas något sånär nära, det har jag gjort sedan Elfsborg gick upp i allsvenskan 1997.  Jag har varit i Örebro, Norrköping, Gävle, Södertälje, Solna och Stockholm. Jag missade Västerås för att jag jobbade i Sundsvall den dagen och jag missade Enköping för att jag var tvungen att gå på ett möte, annars har jag sett Elfsborg på bortaplan på alla allsvenska arenor i mellansverige.

I år var det bara två matcher som jag har möjlighet att se, Hammarby och Brommapojkarna. Idag kommer jag för första gången på tio år att inte gå på en match som jag har möjlighet att gå på. Jag orkar inte. Budgetskrivande, Linnéveckan och budgetfullmäktige nästa vecka gör att jag bara inte orkar lägga ned tid på att åka till Stockholm. Det tar bara ett par timmar att se matchen på tv men det tar 5-6 timmar att se den på plats i Stockholm.

Jag saknar redan känslan av att vara nära, på plats, känslan av att vara en del av ett gäng supportrar och jag skulle gärna vilja träffa Erik, Bosse, Jonna, Tobbe, Vårgårda, Olle och de andra. Ha det så bra utan mig , ropa, heja och fira segern ordentligt!

_{Andra bloggar om Elfsborg, fotboll, supportrar, match}