Om man är effektiv kan man hinna med mycket. Klockan fem igår gled jag in på mötesplatsen för att diskutera kultur och fritid. Vid sextiden infann jag mig på KB där  jag åt en i mitt tycke för söt fisk- och skaldjursgryta. Träffen på KB hade vi bokat in för flera månader sedan, det var den som jag försökte gå på redan i februari. Klockan sju började Desperate Acts på Reginateatern. Jag hann dit i tid, med tre minuters marginal.

Desperate Acts är ett litet skådespel som utspelar sig på en pub i Clapton, London. Puben går inget vidare eftersom ingen i området har jobb och därför inga pengar att gå på puben för. Pubens chans kommer när en svensk resebyrå vill besöka en äkta engelsk pub med Music-hall-underhållning. Någonting som pubens manager inte rikigt har koll på så självklart blir det en massa förvecklingar. Har man en pub i ett område som Clapton kan man dessutom inte riktigt styra omgivningen och stamkunderna.

Alla tolv roller spelas av skådespelarduon Kesselofski and Fiske. Förutom de svenska turisterna, jag fick nämligen "äran" att vara statist. Direkt efter pausen går nämligen Fiske ut bland publiken och väljer ut några som agerar de svenska turisterna. Hela andra akten fick vi sitta på scen med varsitt ölglas. Min debut i större pjässammanhang, om man bortser från mina framträdanden på Västgöta nation, bl.a. lussespex, någon gång i forntiden.

Kanske är det den karriären jag ska slå mig in på när jag tiden som kommunalråd är slut? Efter vad jag har hört är det ett jättestort intresse för medelålders skådespelerskor, framför allt i Hollywood.

för säkerhets skull: ovanstående ska föreställa ironiskt.