Beredningen för att motverka utanförskap har just haft sitt första sammanträde. Gustaf von Essen, kristdemokrat och ordförande i beredningen, konstaterade att frågan om bostadsområden och utförsäljningar var "en icke fråga" just nu. Detta trots att han förra veckan sa att beredningen skulle kunna avgöra i vilka bostadsområden som omvandling av hyresrätter till bostadsrätter skulle kunna vara aktuellt, "en icke fråga för mig just nu" var beskedet idag.

Stadsdirektören pratade om att beredningen skulle fokusera på arbetslinjen. Övriga frågor var inte beredningens sak. Varför heter då inte beredningen något med arbetslinjen istället? Minskar det utanförskapet bara man får ett jobb? Blir man inte kvar i utanförskapet om jobbet innebär att städa i någon annans hem, när man kanske var professor i sitt forna hemland? Med det menar jag inte att städjobb är ett jobb som är mindre värt, bara att känslan av utanförskap måste sättas i relation till de förväntningar och önskemål som man har.

Detta första möte med beredningen var på många sätt en besvikelse. Jag trodde att vi skulle se på utanförskapet i ett vidare perspektiv, inte bara som en fråga om att ha eller inte ha arbete.

Det finns människor som står utanför arbetsmarknaden men som ändå inte befinner sig i ett utanförskap och det finns människor med arbete som är utanför. Att göra utanförskapet till en fråga om "arbetslinjen" är att göra det lätt för sig.

_{Andra bloggar om hyresrätter, utanförskap, bostadsrättsomvandling, vänsterpartiet, politik, Uppsala}