9 mars, det är dagen efter 8 mars. Dagen efter internationella kvinnodagen och rapportdags. För det första var det varmare, förra 8 mars var det ruskigt kallt. Å andra sidan hade vi eldshow på vårt torgmöte då och det var trevligt. I år strulade det med polistillståndet och vi fick strax före mötet besked om att vi inte fick ha någon show. Bild och rapport från förra året finns här. Där finns också utkastet till det långa tal som jag höll då.

I år drog jag ned på ambitionen och talade lite mindre. Förresten talade jag mer i år men det beror på att den uteblivna eldshowen gjorde att vi fick hålla igång mikrofonen istället. Så det blev en hel del olika teman och påminnelser om kvinnokampen, feminismen, internationella kvinnodagens historia och övriga arrangemang på kvinnodagen samt naturligtvis att kvinnokampen bedriver vi varje dag, inte bara på kvinnodagen. Men mitt förberedda anförande var kortare och mer spontant.

Jag pratade om den politik som den nya regeringen och högermajoriteten för. En jämställdhetsminister som är stolt över att hon inte är feminist. Ett pigavdrag som gör att familjer med bra ställt kan hyra in mindre gynnade kvinnor så att de slipper ta eget ansvar för jämställdheten. Dubbelarbetande kvinnor ska inte avlastas genom att partnern gör mer av hemarbetet, vilket ju borde vara det mest jämställda. Ett vårdnadsbidrag som kommer att gå ut över förskolans kvalitet.  En höger som hävdar att kvinnors löner blir högre i privata näringslivet. Vilket vänsterpartiet i en rapport kan visa inte stämmer. Kvinnor som arbetar på äldreboenden i Stockholm har haft en sämre löneutveckling på de privata bolagen. Vänsterpartiets rapport visar också att löneskillnaderna mellan män och kvinnor ökar när verksamheten övergår i privat regi.  

Jag tog upp att det i  regeringen sitter ett parti , kristdemokraterna, som rasar över att kvinnor från andra länder ska kunna göra abort i Sverige och de gör allt för att förhindra att samkönade par ska få gifta sig. Jag tog också upp att på den internationella kvinnodagen, en dag som från början var socialisternas kvinnodag, demonstrerar abortmotståndarna på Uppsalas gator:

"Som tur är är den fria aborten inte hotad i Sverige och abortmotståndarna kan demonstrera och försöka skrämmas så mycket de vill. Vi låter oss inte påverkas."

Självklart tog jag också upp den motion som jag och Jeanette Escanilla lämnat in till fullmäktige, om att Fadime Sahindal ska hedras genom att få en gata eller en park uppkallad efter sig. Starka kvinnor som gjort avtryck och som påverkat vår syn på jämställdhet och kvinnors rättigheter förtjänar att hedras.

Efter mötet var det öppet hus på Uppsala bokcafé med mat och musik. Mycket trevligt, god mat och många nya ansikten. Elvaåriga Rodja gjorde ett bejublat dansframträdande.

Jag tror att även det feministiska självförsvaret blev lyckat. När jag åkte förbi med bussen såg jag flera kvinnor/tjejer som stod utanför gymnastiksalen och väntade på att få komma in. Visserligen hörde jag något om att instruktörerna inte hade kontakt med den som hade nyckeln. Så jag hoppas att tjejerna verkligen kom in och inte stod utanför och väntade på en nyckel som aldrig dök upp.

Alla arrangemang som jag besökte verkade välbesökta och bra. Jag ser redan fram emot nästa år!
_{Andra bloggar om kvinnokamp, jämställdhet, 8 mars, Internationella kvinnodagen Uppsala feminism}