När Karolin A Johansson lämnade sina politiska uppdrag fick man intrycket att hon var besviken över att hon inte fått gå vidare i den politiska karriären. Trots att moderaterna gick från att vara kommunens tredje största parti till att vara det största och trots att moderaterna nu leder kommunen fick Karolin inga nya uppdrag. Ersättaruppdragen i kommunstyrelsen blev en ordinarie plats men i övrigt hände ingenting. Andra fick bli både ordförande och vice ordförande i olika nämnder samtidigt men Karolin fick "bara" bli ordinarie i den kommunstyrelse som hon redan satt i.

När Radio Uppland idag konstaterar att männen styr Uppsala kommuns bolag intervjuas den enda kvinnliga ordföranden (av tio möjliga), moderaten Simone Falk. - Jag tror att fler kvinnor skulle kunna om de riktigt ville. I vårt parti så har vi alla fall inget som håller kvinnor tillbaka av någon fördom. Vill man och har kompetens så tror jag att man kommer dit man vill, säger Simone Falk till Radio Uppland.

En slutsats som man skulle kunna dra är att Karolin, enligt Simone Falks definition, inte riktigt ville och inte har kompetens att komma dit hon vill.

Själv tror jag att moderaterna har lättare att se både män och dem som varit med länge. Unga kvinnliga förmågor får gärna synas i kollektiva sammanhang som kommunstyrelsen och fullmäktige men riktig makt får de inte.

Man kan ju också konstatera att Simone Falk, enligt sin egen definition, är den enda kvinnan i hela moderata samlingspartiet som har vilja och kompetens för att vara ordförande i ett bolag. Blygsamhet saknar hon inte alla fall inte.

Den ojämna fördelningen mellan män och kvinnor, i såväl de borgerliga partierna som socialdemokraterna, har jag skrivit om här, här och här.
 
_{Intressant? Andra bloggar om Uppsala, moderaterna, jämställdhet, könsfördelning och Simone Falk}