Efter ytterligare en hostig natt längtar jag till helgen. Hosta på nätter med sömnbrist och så på det kvällsmöten varje kväll börjar sätta sin spår. Idag hade jag som tur var möjlighet att sova lite längre på morgonen istället. Tur det, annars hade jag nog varit rätt seg på kvällens möte.  Kanske, kanske kan jag komma lite senare till lördagens möte om hostan håller mig vaken även i morgon natt. På söndag är jag ledig att göra vad jag vill, under förutsättning att dammråttorna inte tvingar mig att bli huslig.

Det är sådana här veckor som man funderar på varför man håller på med politik, långa dagar, sena kvällar och till och med helgerna inbokade ibland. Det sociala livet blir obefintligt för vem orkar vara social på kanske den enda lediga kvällen på hela veckan?