Jag har köpt en ny cykel idag. Min sjukgymnast tycker att jag ska cykla som Mary Poppins, alldeles rak i ryggen. Jag som är van att på min herrcykel av citymodell trampa i full fart ska nu cykla fram i maklig fart på en klassisk damcykel. Det är inte bara att cykeln i sig som inbjuder till maklig fart, själva cykelställningen gör att man inte får lika bra kraft i benen.

Jag måste inte bara cykla på en riktigt klassisk damcykel, jag måste också lära mig gå igen. På ett sätt som inte frestar på axlar och nacke. Det är inte lätt efter 40 år.

När jag börjar tycka synd om mig själv för att jag har ont tänker jag på dem som har det värre. På min vän som tackade nej till att följa med mig på brunch p.g.a. sin fibromyalgi, på min vän som är sjukskriven p.g.a. ledbesvär. På mina släktingar i flera generationer som haft smärtor och nedsatt rörlighet p.g.a. Bechterews. En sjukdom som ett enkelt blodprov visat att jag inte har och därmed inte heller kan föra över till mina barn.

Allting är relativt och på lördag ska jag cykla alldeles rak i ryggen till Akademiska sjukhuset för en röntgen. Det kräver nämligen Axelortopeden innan man bedömer om jag ens ska placeras i den årslånga kön.

_{Andra bloggar om Mary Poppins, cykel, bechterews, smärta}