För ett tag sedan skrev jag ett inlägg om det här med att vara svensk med invandrarbakgrund. Där tog jag upp att jag ibland blir tagen för turist eller icke svensk  när jag ingår i grupper där personer från andra länder ingår. Nu har det hänt mig när jag varit själv. Det var många år sedan sist. Kanske beror det på att jag färgade håret lite mörkare får någon vecka sedan. Förr var det oftast personer som själva invandrat till Sverige som trodde att jag kommit från samma del av världen som de själva. Jag har fått frågan i tobaksaffären, frukt- och grönsaksståndet m.fl. ställen. I fredags togs jag nog för turist. På väg till invigningen av Uppsalas första nostalgiträdgård tog jag upp en karta för att cykla den allra bästa vägen (Uppsalas cykelvägar är ibland ett virrvarr och ska man korsa Tycho Hedén gäller det att ha koll) och fick frågan "are you lost" från en vänlig dam.

Jag har för länge sedan insett att mycket sitter i kläder och frisyr. Jag såg nog lite osvensk ut i fredags, med klänning, sjal och solglasögon, en typisk turist kanske. Med mörkt lockigt lite ostylat hår dessutom.

Döm själv, tänk bara till den lite beigebruna koftan som jag hade på mig tidigare på dagen!

Bilden är tagen av min gamla arbetskamrat Lena Roos när vi återsamlades i Uppsala, Lena, Rosa, Margareta, Monica och så jag.