Hemma från Norge. Lördagens avslutning var nog det bästa på hela besöket. Först fick vi se en video tagen i skatehallen och sedan kom flera av skateåkarna åkande över scenen med filmen i bakgrunden. Himla effektfull. Därefter var det en kort dansuppvisning av dansungdomarna, även detta med en film i bakgrunden så att de agerade mig sig själva. Förutom att det var en trevlig uppvisning var det fantastiskt att se hur roligt ungdomarna verkade ha det. Uppsala hade med skateåkande tjejer och dansande killar. Andra städer hade mer könsuppdelat.

Ett vänortsmöte som det här bjuder naturligtvis på både bra och dåliga saker. Det är bra att träffa kommunpolitiker från andra länder och utbyta erfarenheter, det är bra att gå på seminarier och det är trevligt att gå på lättsamma studiebesök och middagar. Dåligt, eller åtminstone tråkigt, är alla tal. Bjærums borgmästare tyckte om att tala, han guidade,  han berättade historier och han höll en faderlig hand över allt som hände. Han och  fem andra borgmästare höll tal, sex ordföranden i föreningen Norden höll tal. Det talades och det talades.

En som talade kort var vår egen Gunnar Hedberg. I borgmästarnas talstafett var det bra, på seminariet om demokrati var det mindre bra. Där de andra fem talade länge om demokratins utmaningar eller gav exempel på demokratiprojekt i sin egen kommun pratade Hedberg om att vi har en organisation som ger möjlighet till upphandlingar och att det är bra för medborgarna och därmed bra för demokratin. Han berättade också en bra historia och hade han utvecklat den eller dragit slutsatser för den kommunala demokratin utifrån den hade det blivit riktigt bra. Nu blev det bara pinsamt, som om demokratifrågorna inte finns på Uppsalas dagordning.

Demokratifrågorna kanske inte finns på nuvarande majoritetens dagordning men det finns många exempel som vi i Uppsala kan vara stolta över. Medborgarpanelerna, som använts vid framtagandet av översiktsplanerna, är riktigt bra. Riktigt bra är även vår mötesplats, där politiker, tjänstemän och ungdomar möts och diskuterar. Vi jobbar både med chattar och medborgardialoger, inte alltid så bra, och vi har prövat många andra vägar för att hitta dialogen med medborgarna.

När frågorna kom in på valdeltagande passade jag på att fråga de andra kommunerna om de precis som vi har stor spännvidd i valdeltagandet (från 60% i norra Gottsunda till 91% i södra Sunnersta). Det behövdes lite klassperspektiv i demokratidiskussionen. Den danska kommunen hade inga problem med det, hade aldrig ens funderat över problemet, där är alla högutbildade och har bra inkomster. Det var inget större problem för lilla Hafnarfjarðar på Island heller. Tartu i Estland konstaterade att det var ett stort problem att det finns människor i utanförskap som inte röstar för att de känner att det inte spelar någon roll för dem vem de röstar på. Borgmästaren från värdkommunen tyckte att det är en demokratisk rättighet att inte rösta och att vi inte ska se det som ett problem. Värdkommunen var för övrigt motsvarigheten till Sveriges Djursholm. Den riktiga gräddhyllan strax utanför Oslo.   

Väl hemma pratade jag med en Uppsalabo som kände många som inte röstade i Uppsala och som har ångrat sig. De trodde inte heller att det spelade någon roll om de röstade och de har upptäckt att de hade fel.

_{Andra bloggar om demokrati, valdeltagande, kommunalpolitik, politik, Uppsala,}