Igår blev jag uppringd av en journalist som undrade om vi politiker reagerat och agerat mot de många försäljarna som syns på Uppsalas gator. Tydligen så är det många Uppsalabor som är negativa till detta.

Jag har själv aldrig tänkt på att det skulle vara en politisk fråga, även om jag ibland blivit irriterad på alla dessa mobilabonnemangssäljare som hoppar på mig på stan. Samtalet fick mig att fundera på hur en fråga blir politisk. Jag har inte hört något politiker säga något om försäljarna. Så tydligen är det inte en tillräckligt stor fråga för att Uppsalaborna ska ringa till Stadshuset och klaga. Det är ju annars ett sätt att få upp något på den politiska nivån. Ett annat är att man som politiker själv reagerar eller att någon i ens närhet gör det. Ytterligare ett sätt är att medlemmarna i partiet reagerar och vill att partiets politiker ska agera för eller mot något.

På vilket sätt är gatuförsäljarna politiska? Reglerna för tillstånd till torgplats kan ändras så att de inte får tillstånd att sätta ned bord eller informationstavlor men de kan fortfarande gå omkring och tilltala förbipasserande. Huruvida det finns laglig möjlighet att förbjuda dem på kommunens gator och torg vet jag inte, även om jag tänker ta reda på det. I gallerior och liknande är det hyresvärden som bestämmer. Detsamma gäller mark som tillhör fastigheten. Precis utanför entréer och vid parkeringsplatser, t.ex. i Stenhagen, Gränby och Gottsunda centrum, krävs tillstånd från fastighetsägaren.

Huruvida det är en politisk fråga som är så viktig för Uppsalaborna att reglerna för upplåtelse av allmän plats ska ändras kommer väl att märkas i höst, om inte förr.

_{Andra bloggar om gatuförsäljare, politik Uppsala,}