Börjar man sin karriär som borgarrådssekreterare i Stockholms stadshus kan man gå precis hur långt som helst. Det kanske tydligaste exemplet stavas Fredrik Reinfeldt.

Så inleder Dagens Nyheter sin artikel om cheferna i Stockholms stad. En genomgång visar att flera av de högsta cheferna har varit borgarrådssekreterare på antingen moderaternas eller socialdemokraternas kanslier. Under det moderataledda borgerliga styret 1998-2002 utsågs minst tre av de egna borgarrådssekreterarna till chefer, två moderater och en folkpartist. Folkpartisten efter att hon tagits ut till ett chefrekryteringsprogram och inte genom direktutnämning. Under s-v-mp-styret 2002-2006 utsågs ingen av de egna till chefer. Däremot har flera socialdemokrater tidigare gått via borgarrådssekreterarjobbet till chefsuppdragen.

Det finns inga vänsterpartister bland de högre cheferna även om någon kanske lyckas gå den långa vägen så småningom. Kommunalråd finns det fler av. Under de tolv år som Margareta Olofsson var borgarråd har tre av hennes borgarrådsekreterare gått vidare och blivit kommunalråd i sina hemkommuner. Även här är moderaterna värre. Jag kommer på åtminstone tre och förmodligen är det fler.

Nåja, om ett par mandatperioder kanske jag får ett erbjudande om att avrunda den politiska karriären med jobbet som stadsdirektör i Stockholms stad och då kanske  med Johan Lundqvist som biträdande (eller min absoluta favoritmiljöpartist Anna F).