Har Uppsalabor ett större ego än andra?
Igår hade vi en första utbildningsdag för kommunfullmäktigeledamöter. Förutom en genomgång av praktiska saker, kommunallagen m.m. diskuterades även fullmäktiges arbetsformer. I en jämförelse som gjorts mellan fullmäktige i Örebro och i Uppsala visar det sig att vi i Uppsala har långa debatter, en sämre stämning, sämre arbetsklimat och att politikerna i lägre omfattning tycker att uppdraget är roligt. I den efterföljande diskussionen kom frågan om ego upp. Har för många fullmäktigeledamöter ett för stort ego och anser att just hans elller hennes åsikt måste komma fram, även om någon annan sagt nästan samma sak förut.
I morse när jag åkte buss till stadshuset började jag fundera på om det är arbetsklimatet i fullmäktige som av tradition är dåligt eller om det är vi Uppsalabor som helt enkelt är annorlunda än örebroarna, dvs. i allmänhet har ett stort ego. Mina tankar började när en kvinna med barnvagn steg på bussen. Numera är det bara ngn decimeter mellan trottoarkanten och bussgolvet och det går lätt att komma upp på bussen även med barnvagn. Annat var det när mina barn var små. Då var det forfarande två trappsteg upp och man fick först gå in i bussen sedan dra barnvagnen på bakhjulen upp för varje steg. Oftast fick man göra detta själv. De enda som självmant hjälpte till att lyfta in vagnen var unga invandrarmän och andra småbarnsföräldrar.
Värst var när jag väntade mitt andra barn och fick värkar när jag var på stan och bestämde mig för att åka buss hem. När jag hade kommit halvvägs upp på bussen fick jag en värk. Där stod jag, en höggravid kvinna med en barnvagn halvvägs in bussen, och kunde inte röra mig p.g.a. smärtan. Ingen erbjöd sig att hjälpa till. Som tur var klarade jag av att hålla kvar barnvagnen tills värken släppte och jag kunde ta mig upp på bussen.
Jag har också haft anledning att åka buss i Borås med barnvagn. Där var det självklart för alla att hjälpa till. När jag en gång skulle av en helt tom buss började jag baxa barnvagnen själv och fick mer eller mindre en utskällning av busschauffören för att jag inte väntade på att han skulle hjälpa mig.
Vad har nu denna historia med fullmäktige att göra? Jo, det kan ju vara så att passagerarna i Borås hjälpte till för att det skulle gå fortare än om föraren skulle lämna förarsätet och hjälpa till. Det kan ju också vara så att det är Uppsalaborna som tänker mer på sig själva och mindre på andra, dvs. har ett större ego än andra. Det kan ju för den delen vara så att det är just boråsare som är mer hjälpsamma än andra, örebroarna har ett mindre ego än andra och vi Uppsalabor är som folk är mest.
Processen med fullmäktiges arbetsformer och att dessa måste förnyas och förbättras startades förresten av min företrädare som kommunalråd för vänsterpartiet och jag fortsatte den. Jag hoppas att vårt arbete ger resultat och att det nya fullmäktiget, genom alla de utbildningar som ska anordnas bl.a. i retorik, blir mer stimulerande och sakligt med mindre personangrepp och långa monologer än vad vi sett tidigare. Kunde man ändra på bussarnas konstruktion ska vi väl klara att ändra på fullmäktige.
Intressant? Andra bloggar om Uppsala, Borås, Örebro, kommunfullmäktige, värkar, ego, graviditet,
I morse när jag åkte buss till stadshuset började jag fundera på om det är arbetsklimatet i fullmäktige som av tradition är dåligt eller om det är vi Uppsalabor som helt enkelt är annorlunda än örebroarna, dvs. i allmänhet har ett stort ego. Mina tankar började när en kvinna med barnvagn steg på bussen. Numera är det bara ngn decimeter mellan trottoarkanten och bussgolvet och det går lätt att komma upp på bussen även med barnvagn. Annat var det när mina barn var små. Då var det forfarande två trappsteg upp och man fick först gå in i bussen sedan dra barnvagnen på bakhjulen upp för varje steg. Oftast fick man göra detta själv. De enda som självmant hjälpte till att lyfta in vagnen var unga invandrarmän och andra småbarnsföräldrar.
Värst var när jag väntade mitt andra barn och fick värkar när jag var på stan och bestämde mig för att åka buss hem. När jag hade kommit halvvägs upp på bussen fick jag en värk. Där stod jag, en höggravid kvinna med en barnvagn halvvägs in bussen, och kunde inte röra mig p.g.a. smärtan. Ingen erbjöd sig att hjälpa till. Som tur var klarade jag av att hålla kvar barnvagnen tills värken släppte och jag kunde ta mig upp på bussen.
Jag har också haft anledning att åka buss i Borås med barnvagn. Där var det självklart för alla att hjälpa till. När jag en gång skulle av en helt tom buss började jag baxa barnvagnen själv och fick mer eller mindre en utskällning av busschauffören för att jag inte väntade på att han skulle hjälpa mig.
Vad har nu denna historia med fullmäktige att göra? Jo, det kan ju vara så att passagerarna i Borås hjälpte till för att det skulle gå fortare än om föraren skulle lämna förarsätet och hjälpa till. Det kan ju också vara så att det är Uppsalaborna som tänker mer på sig själva och mindre på andra, dvs. har ett större ego än andra. Det kan ju för den delen vara så att det är just boråsare som är mer hjälpsamma än andra, örebroarna har ett mindre ego än andra och vi Uppsalabor är som folk är mest.
Processen med fullmäktiges arbetsformer och att dessa måste förnyas och förbättras startades förresten av min företrädare som kommunalråd för vänsterpartiet och jag fortsatte den. Jag hoppas att vårt arbete ger resultat och att det nya fullmäktiget, genom alla de utbildningar som ska anordnas bl.a. i retorik, blir mer stimulerande och sakligt med mindre personangrepp och långa monologer än vad vi sett tidigare. Kunde man ändra på bussarnas konstruktion ska vi väl klara att ändra på fullmäktige.
Intressant? Andra bloggar om Uppsala, Borås, Örebro, kommunfullmäktige, värkar, ego, graviditet,
Kommentarer
Postat av: Göran
Alltid intressant att läsa dn blogg Ilona! håll pennan vid liv. mvh
Postat av: Jonahsonja
I bookmarked this guestbook. Thank you for good job!
Trackback

