Åsa Hagelstedt har sagt upp sig från jobbet som kommunikationschef på IOGT-NTO. Hon säger att det är på egen begäran men Aftonbladet spekulerar i att det är en uppgörelse mellan henne och arbetsgivaren.

Om det är Åsas blogg som ligger bakom att hon nu slutar på IOGT-NTO är det bara att beklaga. Åsas blogg var så tydligt personlig, hennes egen, hennes tankar och åsikter, inte någon annans. Även om jag inte läste den så ofta så vet jag varför det  tog lång tid innan hon flyttade ihop med sin pojkvän, vad som var bra och dåligt med lägenheter som de tittade på, städdagar i trappuppgången, hur hundarna är, att Åsa har fiskfobi och en hel del annat.

Om det är Åsas hantering av den uppmärksamhet som bloggen och bloggandet om Lars Berghagen är det något lättare att ta till sig. Ändå är det ju så att om någon annan gjort samma blogginlägg hade det inte blivit så stor uppmärksamhet. Rykten kan planteras i bloggsfären och det tar månader innan ryktet blir stort, om det ens når utanför en trång krets av bloggläsare. Åsas personliga blogg var tydligen het och detta enbart på grund av hennes sambo.

Åsa har gjort ett bra jobb som företrädare för IOGT-NTO och hon har blivit känd som nykterist. Synd för den organisationen att de tappar henne nu. Vi bloggare måste också fundera på konsekvenserna av vårt bloggande och vad vi kan skriva och inte skriva. Kanske kommer det att bli så att fler bloggar blir anonyma utan möjlighet för andra att ta reda på vem som skriver dem.

Jag undrade för ett tag sedan om det är farligt att blogga. Om det är farligt för ens arbete vet just nu bara Åsa och hennes arbetsgivare. Även om Åsa själv tog beslutet att säga upp sig vet vi ju inte om det hade sin bakgrund i skriverierna om bloggen. Eftersom Åsa stängt sin blogg lär vi ju inte få veta den vägen heller.