I morse blev jag frånåkt av bussen. Eftersom jag bor vid ändhållplatsen innebär det inte bara att jag blev frånåkt när jag viftande kom fram till bakändan av bussen, jag blev lika frånåkt när bussen åkte förbi mig efter att ha vänt.

Igår pratade vi om att bli frånåkt av bussen. Min buss ned på stan var försenad fem minuter så jag missade bussen jag skulle byta till med några sekunder (ja, jag kom springande och ja busschauffören måste ha sett mig). Samma sak hade hänt Karolina Hilding (fp) flera gånger. Jag konstaterade att om inte min första buss hade väntat in en försenad springande viftare hade jag kanske inte missat buss nummer  två.

Jag vet inte vad jag ska dra för slutsats, borde bussförarna vara serviceinriktade och stanna och vänta på de passagerare som är några meter försenade eller ska de åka och hålla tiden, så att inte andra passagerare riskerar att bli försenade.

Regler är ju egentligen en bra sak. Det är regler som garanterar att alla blir lika behandlade, ingen blir gynnad och ingen blir missgynnad. Ibland kallas det för onödig byråkrati men byråkrati är egentligen bara en garanti för att alla behandlas lika. Samtidigt kan man ju inom ramen för reglerna vara lite flexibel. Den som agerar stelbent och gömmer sig bakom reglerna gör inte heller ett bra jobb (det är oftast då det skapas riktig irritation). Det är en svår balansgång det där. Man måste använda sunt förnuft, säger många. En jurist på den myndighet som jag jobbade på under 90-talet uttryckte det "vems sunda förnuft, ditt eller mitt?"

Så, vad är sunt förnuft för en busschaufför? Vänta in alla sena springande passagerare eller att åka för att inte bli försenad till nästa hållplats?

_{Andra bloggar om  Uppsala, busschaufförer, regler, tidtabeller,}