Studenternas boendesituation
Jag har just varit på presentationen av Uppsala studentkårs presentation av Studenternas boendesituation. Rapporten visar att bostadsbristen bland studenter inte är akut. De flesta hittar en bostad relativt snabbt. Kanske inte precis den man vill ha och eller med den hyra man är beredd att betala.
Flera nya studentbostadshus är på väg att byggas så jag kunde inte låta bli att fråga om det finns risk att vi får ett överskott av studentboenden. Studentkårens svar blev att det nog snarare blir så att många studenter lämnar andrahandsboenden, inneboenden och boenden utanför stan för att istället flytta in i studentboende.
Undersökningen visar att många, trots att de själva ordnat boende utan problem, upplever att det finns bostadsbrist. I undersökningen var det 52% som tycker att det är bostadsbrist. 2004 var det hela 90% som tyckte att det var bostadsbrist, trots att de flesta hade ett boende även då. Ryktet om bostadsbrist är livaktigare än själva bostadsbristen.
Nu gäller det för Studentkår, universitet, studentnationer och kommun att få ut budskapet att det går att få en bostad om man ska studera i Uppsala. Ryktet om bostadsbrist bland studenter ska inte hindra någon från att välja Uppsala som studieort.
När jag flyttade till Uppsala 1983 fick man ett studentrum med en gång. 1984 sålde studentkårens bostadsbolag två hus i Flogsta för att man hade ett stort överskott på studentbostäder. 1986, när jag var studentkårens vice ordförande, var det så svårt för nya studenter att få bostad att vi diskuterade att hyra in tillfälliga sovlokaler. 1987 öppnade kårens bostadsjour för att förmedla kontakt mellan studenter och privatpersoner som hade rum att hyra ut. Situationen kan svänga ganska fort.
Inför terminsstarten 1986 sa jag i ett reportage i UNT att läget var så allvarligt att vi funderade på att hyra in gymnastiksalar som tillfälliga sovlokaler. Ett budskap som UNT hade på sin löpsedel. Resultatet blev att studentkåren blev nedringd av privatpersoner som hade rum att hyra ut. P.g.a. detta föddes tanken på kårens bostadsjour och redan nästa år startade den.
Andra bloggar om Uppsala, studentbostäder, Uppsala studentkår, bostadsbrist,
Flera nya studentbostadshus är på väg att byggas så jag kunde inte låta bli att fråga om det finns risk att vi får ett överskott av studentboenden. Studentkårens svar blev att det nog snarare blir så att många studenter lämnar andrahandsboenden, inneboenden och boenden utanför stan för att istället flytta in i studentboende.
Undersökningen visar att många, trots att de själva ordnat boende utan problem, upplever att det finns bostadsbrist. I undersökningen var det 52% som tycker att det är bostadsbrist. 2004 var det hela 90% som tyckte att det var bostadsbrist, trots att de flesta hade ett boende även då. Ryktet om bostadsbrist är livaktigare än själva bostadsbristen.
Nu gäller det för Studentkår, universitet, studentnationer och kommun att få ut budskapet att det går att få en bostad om man ska studera i Uppsala. Ryktet om bostadsbrist bland studenter ska inte hindra någon från att välja Uppsala som studieort.
När jag flyttade till Uppsala 1983 fick man ett studentrum med en gång. 1984 sålde studentkårens bostadsbolag två hus i Flogsta för att man hade ett stort överskott på studentbostäder. 1986, när jag var studentkårens vice ordförande, var det så svårt för nya studenter att få bostad att vi diskuterade att hyra in tillfälliga sovlokaler. 1987 öppnade kårens bostadsjour för att förmedla kontakt mellan studenter och privatpersoner som hade rum att hyra ut. Situationen kan svänga ganska fort.
Inför terminsstarten 1986 sa jag i ett reportage i UNT att läget var så allvarligt att vi funderade på att hyra in gymnastiksalar som tillfälliga sovlokaler. Ett budskap som UNT hade på sin löpsedel. Resultatet blev att studentkåren blev nedringd av privatpersoner som hade rum att hyra ut. P.g.a. detta föddes tanken på kårens bostadsjour och redan nästa år startade den.
Andra bloggar om Uppsala, studentbostäder, Uppsala studentkår, bostadsbrist,
Kommentarer
Trackback
