Jag har aldrig ägt en kaffebryggare eller över huvud taget bryggt kaffe i mitt hem. Jag har visserligen en gammal kaffetratt men den köpte jag för att kunna göra tzatsikiyoughurt. I början körde jag med kokkaffe, kokade upp kaffet med vatten i en gammal emaljpanna, men i mitten av 80-talet skaffade vi en espressobryggare som man ställde på spisplatten. För att få skummad mjölk köpte vi en ångskummare, som också ställdes på plattan. Den första elektriska espressomaskinen köptes in några  år senare.

Kaffet gick inte att köpa i vanliga butiker. Det köptes i kaffe- och tebutiker, som malde på beställning. Vi köpte bönorna, för självklart hade vi en egen kaffekvarn också.  Det var lite jobbigt om man skulle göra kaffe till mer än två personer eftersom det inte gick att byta ut kaffet p.g.a. trycket från vattenpumpen. Risken var stor att man fick het ånga på sig. Så till slut var vi tvungna att kapitulera, inte för kaffebryggaren men en presso införskaffades för att fler än två personer skulle kunna dricka kaffe samtidigt.
 
Idag skriver DN om lattekulturen. Jag inser att jag drack latte långt innan det var ett begrepp. Då var det en cappuccino med mycket mjölk men idag är det en latte.

Latte med soja är en konst att göra. Det har jag upptäckt nu när jag försökt hitta Uppsalas sojalatteställen. Soja är lätt att skumma men om man skummar sojan för hårt fortsätter den att vara ett hårt skum som gör latten snudd på odrickbar. En sådan latte fick jag på Broströms kafé häromveckan men jag har också fått perfekt skummad latte där. Själv är jag numera för lat för att ånga utan använder en visp. Ingen risk att det blir hårt skum då. Min favoritsort, Soy Dream Vanilla, går dessutom knappt att skumma alls.
 
Följande sojalatteställen har jag hittills hittat i Uppsala:

Hugos, Svartbäcksgatan, har ännu inte provat men många håller Hugos som stans bästa

Barista, Svartbäcksgatan, supergod, såväl kaffe som vaniljsirapen rättvisemärkt

Wayne's, Bredgränd, god
Wayne's, Forumgallerian, god
Wayne's, Sysslomansgatan, har inte öppnat än men kommer säkert att ha samma sortiment som övriga Wayne's.

Symphony coffee shop, Vaksalagatan/Storgatan, god, trevlig ägare

Broströms kafé, Godsmagasinet vid Centralen, ojämn, ingen smaksättning

Ekocaféet, Drottninggatan, cappuccinon ok, ej provat latte

Caffe Latte, Drottninggatan, sojan slut när jag var där, havrelatten ok

Café Lion, S:t Olofsgatan/Östra Ågatan, ej provat men mackan var god, här finns både veganmacka och -sallad

Fortfarande har jag inte fått tips på ett enda ställe i Örebro. I Stockholm är Coffee Cup ett säkert kort, finns bl.a. på Centralen. En iskaffe (Frapino) i väntan på tåget en varm sommardag rekommenderas, om man inte bojkottar plastförpackningar.

Bilden kommer från Wikipedia.