Svårt för kvinnor att nå akademisk topp, konstaterar SvD, och radar också upp ett antal delförklaringar. En förklaring som inte finns med men som vi diskuterade i Uppsala universitets jämställdhetskommitté på 80-talet är de olika roller som kvinnliga och manliga forskare får. Det behöver ju inte vara likadant nu men då var det så att kvinnor i högre rad ägnade sig åt undervisning medan män ägnade sig mer åt att skriva artiklar. Vid tjänstetillsättningen räknades artiklarna som en större akademisk merit och jobbet gick förstås till mannen.

Eftersom jag inte följt universitetets tjänstetillsättningar sedan min tid i jämställdhetskommittén vet jag inte om det gjorts några förändringar. Då talades det om att uppgradera undervisningen som merit.

Den där jämställdhetsskommittén var en intressant kommitté. Det talades mycket om hur man skulle få fram fler kvinnliga professorer, prefekter etc. Den första vänsterpartisten som fick en plats i kommittén gjorde något annorlunda, hon menade att kommittén även borde titta på lokalvårdarnas villkor.  Något som kommittén faktiskt gjorde. Några år senare blev hon Universitetets jämställdhetshandläggare. En tjänst som även Lena Hartwig hade en gång i tiden.

Uppsala universitet har kvar sin jämställdhetskommitté och numera både en jämställdhetshandläggare och en assisterande jämställdhetshandläggare. Ser man på verksamheten verkar den nu vara mer integrerad med övrig verksamhet och inte en liten verksamhet vid sidan om. Det går framåt!