Åsa Lindeberg skriver om hur det kändes att inte få Augustpriset på Kulturredaktionen. Ser på kommentarerna hur lätt det är att bli missförstådd och vantolkad. Jag har ju upplevt det ibland, så på sitt sätt känns det bra att se att det hör till.

Åsa skriver att hon trodde att hon skulle få priset eftersom de andra två pristagarna var män, för de kan väl inte ge priset till bara män, tänker hon. Självklart är det ngn som i kommentaren menar att Åsa bittert tar till frasen "klart att en man skulle få priset". Men att tro att en jury agerar politiskt korrekt är ju inte samma sak som att själv tycka att en man inte borde fått priset.

En av kommentarerna tänker samma sak som jag: "Förklaringen är väl att Susanna Alakoski fick priset förra året. Två kvinnor i rad som skriver om alkoholism blir väl för mycket för systemet!!!" Åsa och Susanna har ju dessutom det gemensamt att de båda varit engagerade i vänsterpartiet. Kanske kan det också ha spelat in att Åsa var så favorittippad att juryn ville visa att den minsann är självständig. Eller också så var det helt enkelt så att den som vann priset hade en bättre bok. Vad vet jag. Jag har läst Mig äger ingen, och den är bra. Augustvinnare har jag inte läst.