Kommunstyrelse idag, jobbigt. Många olika yrkanden och reservationer blev det. Jag kan dock inte redovisa dem här eftersom en del skrevs av mig, en del av miljöpartiet och ett av socialdemokraterna. Oftast lägger vi förslagen tillsammans.

Ett yrkande som jag var ensam om var att yrka bifall till vänsterpartiets utmaning av den sittande majoritetens kommunalråd. Min motivering var att eftersom den sittande majoritetens politik inte kan betraktas som strategisk kan denna funktion utmanas, enligt regelverket. 

Gustaf von Essen menade att utmaningen var politikens lågvattenmärke och borde förpassas dit den hör hemma. Där kan man prata om att vara trist och humorlös. Flera andra borgerliga politiker hänvisade till att de minsann var valda och att vänsterpartiet inte skulle tro sig veta bättre än vad 60% av Uppsalaborna gör.

Majoriteten tycks vara så rädd för utmaningen att de helt glömt bort att ja till en utmaning inte betyder  att den utmanande parten får ta över verksamheten. Ett ja till utmaning ska betyda att man låter alla som vill vara med och lämna anbud. Antingen har majoriteten glömt det eller också tror de sig inte ha en chans att vinna ett sådant anbudsgivande.

Mer om utmaningen här.

. . . och för att ingen ska tro något annat, utmaningen är ett inlägg i den politiska debatten.

_{Andra bloggar om  kommunalråd, demokrati, utmaning, vänsterpartiet, politik, Uppsala}